Nu är jag inte uttråkad längre. Nu är jag ledsen. Så förbannat jävla ledsen. Jag har gråten i halsen och känner att jag snart inte längre kan hålla tårarna tillbaka. Hur fan kan en film beröra så? En film som jag dessutom redan sett en gång, men då inte reagerade nämnvärt på den. Jag vill bara krypa ihop i en lite hög och glömma att världen runt omkring mig finns. Jävla skitfilm, sluta uppröra mig så!!

Hur kan vi vara så ensamma, även om vi har personer runt omkring oss? Varför smärtar det så, varför skär svartheten i en så? Vad är det som gör att för vissa så känns livet som en enda plåga som inte är värd att kämpa för. Hur kan man klara av att dag efter dag stänga in det man verkligen känner, böja sig för det man tror är det rätta? Det som inte ens skaffar en någon lycka, utan bara bringar sorg? Att hela tiden bära på den stillsamma tomheten, som tillslut exploderar för minsta lilla petitess.....

Måste någon verkligen dö för att vi andra ska uppskatta livet mer?

Vaknade 05.17 i morses. Idiotiskt, med tanke på att jag inte behövde gå upp innan 05.50... Men men, sjuka drömmar stör alltid min nattsömn...

Halv åtta gick tåget mot Falköping för min första telebildkonferens. Lite försenat tåg plus en förvirrad jag (gick åt helt fel håll i stan när jag klev av tåget, smart : P) gjorde att jag klev in sist i konferensen, dock fortfarande i tid!

Föreläsningarna för dagen hanterade Kunskap och Lärande (8.30 - 10) och Konflikthantering (10.30 - 12). Efter det kaffepaus och rundvandring på lärcentrat, sen grupparbete där vi skulle diskutera frågorna Vilka kunskaper är det som skolan skall förmedla, och hur kommer detta till uttryck i läroplaner och kursplaner, samt diskussionsuppgifter ur boken Kommunikation och konflikthantering.

Min grupp tog sig dock friheten att diskutera en punkt ur föreläsningen, Förebyggande "friskvård" för konflikthantering inom grupp istället, då vi inte ansåg oss ha någon nytta av diskussionsuppgifterna, som mestadels vände sig till redan yrkesverksamma människor. Så nu gäller det bara att vänta och se om läraren tycker att vårt initiativ är bra, eller om vi blir halshuggda för att vi inte lyder order ; ).

Jag kan även säga att jag blev glatt överraskad av min grupp! Vi fungerade jävligt bra tillsammans (nåja, tre av fyra är ju inte illa...), vi förde diskussionen framåt och samarbetade sjukt bra! Formulerade oss gemensamt på ett sätt vi alla kände oss nöjda med, och stöttade varann när vi inte riktigt fick fram det vi ville ha sagt. Högintressant blev det! Och effektiva var vi, höll tidsschemat nästan på sekunden, och jag hann med 15.50 tåget hem. En snabb vända till mor och far för att bada ena hunden, sen direkt hem och renskriva diskussionsanteckningar och pränta ner lite mer i processdagboken... faaaan vad jag är seriös och diciplinerad, wohoo!

(Förresten, redan nu har utbildningen fungerat som lite av en själaskådning för mig... Kan låta lite klyschig, men genom att läsa särskit  kommunikation och konflikthantering förstår jag hur jag fungerar och vad jag borde tänka på för att bli bättre inom främst området. Sen att vi även tar upp saker som jag: ets olika dimensioner och hur man ska förstärka sin jagbild, det är jag inte precis ledsen för. Det vete gudarna att jag kan behöva : P!)

Så nu lägger jag allvaret på hyllan för kvällen! Strax dax för Simpson+Simpson+House, wiiie!

"Det var så klart inne i huvudet på mig, men det hände något på vägen ut!"
                                                                                                                                        - Nalle Puh

På mitt favoritforum på internet har jag just läst igenom en tråd angående donationer efter ens död. Jag vill härmed meddela min önskan, om det värsta skulle hända och jag på något sätt inte finns med er mer:

* Ta det som går att använda, försök att rädda så många andra med delar av mig som det bara går
* Bränn mig sen

Och ja, jag är anmäld till organdonationsregistret, så ni behöver inte göra det personligen ; )! Men nu vet ni, mina nära och kära, vad jag önskar. Men låt oss hoppas att vi aldrig behöver hamna i den situationen....

Transportsträcka, ja tack!                                           

Det finns inte mycket som gör mig så avkopplad som att resa. Det är inte målet som lockar mig mest, utan just att färdas, att ta mig från punkt A till punkt B. Karin Boye visste vad hon pratade om, då hon skrev ”visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen dit som är mödan värd”.

Jag älskar att sätta mig i mitt transportmedel, vare sig det är bil, båt eller tåg, och bara… landa. De timmar jag spenderar på resande fot ser jag absolut inte som bortkastade, utan som ett gyllene tillfälle att bara förlora mig i mig själv. Jag kan verkligen slappna av och släppa allt, samtidigt som jag blir ytterst skärpt, alert och analytisk. Jag kan ta tillfället i akt att reflektera, att fundera, att spendera tid med mig själv och endast mig. Om man försöker sig på det hemma blir det aldrig på samma sak, det finns alltid saker som stör då. Telefonen ringer, disken ropar, sängen behövs bäddas eller så vill någon få ut mig på en fika.

Men när jag är på resande fot, då finns det inget som kan rubba mig från min plats, från mitt centra. Det enda jag kan göra är att sitta ner och sjunka ner i mina egna tankar. Jag är aldrig så fokuserad på mina egna tankar som när jag är på väg någonstans. Jag blir så otroligt avslappnad och lycklig, sorglös helt enkelt.

Resan idag till Karlstad var verkligen inget undantag. Så fort jag satte mig på min plats på tåget så infann sig ron i kroppen, och jag blev helt tillfreds. Jag hade absolut lite att fundera på från gårdagen, funderingar som behövde få sjunka in lite och bearbetas…

Tack vare snön så var tåget en aning försenat, samma med bussen från Laxå till Karlstad. Så jag kom fram till centralstationen runt 16.00. Sen var det bara att söka upp hotellet/pensionatet jag skulle bo på. Solsta Hotel är absolut rent, fräscht och hemtrevligt, lagom boende för lagom pengar…. Men det spelar mig absolut ingen roll, då deras trådlösa nätverk inte fungerar!!! Jag får paniiik! Det suger som satan i webbtarmen! Men men, det är ju bara tills på tisdag, det ska väl funka….Och förhoppningsvis så kommer någon i receptionen kunna hjälpa mig när den öppnar i morgon.

I morgon ja…. Då ska jag ta bussen till Karlstad Universitet och försöka hitta rätt bland alla salar och korridorer och starta livet som student på riktigt. Det ska bli otroligt roligt och spännande.

Insane in the brain                                                                              

Herrejävlar vad det snurrar i mitt huvud just nu! Dagen har varit späckfylld med nya intryck och ny information, det känns som om huvudet är fyllt av bomull och ögonlocken är gjorda av bly. Jag är så jävla trött och slutkörd att jag till och med fryser (fick precis ta på mig en tjock tröja, INTE vanligt), men jag är otroligt glad ändå. Det här känns så sjukt bra, även om jag redan har panik för hur jag ska fatta allt och hinna med allt. Men det här är ju något jag VILL göra, och som jag VILL kunna, så det ska nog bli bra tillslut…

Idag har vi haft en introduktion till vår första kurs, Lärande och undervisning, 10 p. Den kommer vara uppbyggd med veckovisa teman.

v. 4: Att vara lärare, kunskap, lärande, kommunikation

v. 5: Att vara lärare, konflikthantering, utvecklingspsykologi

v. 6: Grupper i det lärande rummet

v. 7: Ämnesdidaktik

v. 8: Lärande hinder och möjligheter

v. 9: Genuspedagogik, Nyttan med kunskap

v. 10 – 11 : VFU (verksamhetsförlagd undervisning) Grupper i det lärande rummet

v. 12: Yrkesrollen

v. 13: Opponering på fördjupningsarbete och evaluering

Vi kommer även att ha inlämningsuppgifter, både individuellt och i grupp. Denna vecka lyder min individuella inlämningsuppgift som sådan:

”Du ska göra en vandring i ditt eget lärargalleri. Reflektera kring kunskaps – och lärandebeteenden samt människosyn utifrån egna erfarenheter och litteratur. Använd dig av Kveli: ”Att vara lärare” del 1 och ha frågeställningarna som stöd. Vilka kvalitéer utmärker en god pedagog? Ställ dig själv i relation till detta! Vilka kvaliteter anser du dig besitta i nuläget? Din syn på kunskap och lärande, samt din människosyn.”

Tidsfristen på denna uppgiften löper ut på fredag kl 16, och jag har inte fått boken levererad till mig än… tiiiight om tid kommer det bli!

Varannan vecka ska vi även lämna in en processdagbok, som är till för att sammanställa reflektioner som ska utmana min seminarieledare (Ulf heter han, stencool gubbe som hela tiden ställer frågor som får en att tänka till lite extra. Låter som någon annan jag känner…) och ska innehålla sammanfattningar från veckornas innehåll, föreläsningar, litteratur och gruppdiskussioner.

Som sagt, jag är sjukt nervös, men känner mig även sjukt peppad inför uppgiften! Och framför allt är jag otroligt glad för att få använda hjärnan igen, även om det kommer att ta ett tag innan jag kommer upp till min forna kapacitet… om jag ens någonsin når dit igen!

Nu ska jag läsa igenom del ett i Arne Malténs bok Kommunikation och konflikthantering – en introduktion. Efter det får det vara nog för idag! Då ska min hjärna få slappna av med Simpsons, och kanske lite CSI efter det.

Jag blir så frustrerad på mig själv när jag inte finner ord, när jag tappar min retoriska förmåga. Att hjärnan är så förslappad att den inte kan argumentera för min sak, att jag ger upp. Jag tystnar och skrattar istället för att jobba tillbaka med ord, istället för att försvara min ståndpunkt och slåss för den! Sån har jag aldrig förut varit, sån ville jag aldrig bli!

Jag har blivit ytlig och banal istället för djuplodande och analytisk. Vad fan gick snett!? När fan vissnade mina synapser ihop och skrumpnade, likt krukväxter utan vatten och näring. Jag ska börja nära mig själv igen, nära mitt minne, odla min kunskap och applicera den på mitt vardagliga liv. Jag vill inte vara den som bara klarar de rosa frågorna i TP!!



Och Kim, för att späda på din redan orubbliga självbild ; ): Det är på något sätt ALLTID intressant att prata med dig, vad fan det än handlar om! Me like!

Haha! Nu alla Alingsåsare (med omnejd) så verkar det som om ni ska få stirra på min glada nuna i tidningen nån gång framöver : P! Chefen kom precis och frågade om han ev får använda mitt foto i en annons i Fastighetsmäklarnas bilaga som ska ut i tidningen. Blir väl samma käcka bild som rullat på Maxis reklamTV, som vissa av er varit så lyckligt lottade att få se ; )!

Han behövde det som en sista grej nu innan jag slutar, och inte kan jag säga nej till en sån vacker förfrågan : )!



Åååh fyra timmar kvar till slutedax!

Men HELVETE också! Varför denna jävla snö! Kan vi inte bara smäcka på växthuseffekten å det grövsta så vi slipper skiten nån gång!! (Ok, miljöförstörning kanske inte är svaret.....)

Jag hatar verkligen snö!

Gah! Nu har nog min laptop dragit sin sista suck! Skulle ju fortsätta blogga efter Simpsons igår, men icke! DatORN (ja mina kära språkpoliser, jag SKA sluta säga datan!!) har ju krånglat ett tag, batteriet är gammalt och slitet så jag har fått ha sladd i hela tiden (även om hela poängen med en laptop försvinner då : P), men igår så lade den helt plötsligt av att ladda!

I ren och skär panik (vaddå webberoende!) så försökte jag allt, ta ur och sätta i sladd, vicka på sladd, plocka isär sladd och adapter, byta jack... men inget fick min älskade vän att återupplivas. Så nu sitter jag där i min högborg, helt avskärmad från cybervärlden. Hur ska det gå? Hur ska jag klara mig?! Jag kanske (ve och fasa!) inte kommer ha access till Internet hemma ända tills jag skaffar mig en ny datOR! Jag kanske *rys* måste umgås med folk IRL istället för över msn och communitys! Kanske t.o.m. måste göra saker istället för att webba! Sååå 1900: tal alltså ; )

För övrigt var jag och klippte mig igår. Fixade till en lugg för omväxlings skull. Är jag på bra humör kan jag se likheter med Bettie Page, vid dåligt humör tror jag mest jag ser ut som Birgitta Dahl , hahaha! Men huvudsakligen sitter jag nöjd, förändring är alltid kul! Kommentarerna från andra är hittills positiva ialla fall : )!

Nä, kanske ska börja jobba lite....?

Blogginläggets titel kan kanske vinna kategorin årets fulaste/roligaste mening, och då yttrades den ändå redan runt sju på morgonen den 1 januari. Tack Kim, för den klockrena kommentaren :)!

Jag måste försvara mig om jag kommer låta svammlig med att kl nu är strax halv tre, och jag har varit vaken i en timme, samt gick och la mig vid tio i morse! Sov två timmar sammanhängande, sen har jag bara dåsat av och till lite. Tur är dock att jag åt sådana kopiösa mängder mat HELA jävla kvällen igår, så jag blev inte mer än lite småberusad nån gång under kvällen, trots att jag drack en salig blandning av öl, vin och likör under kvällen. Så så värst bakfull har jag inte blivit, dock är jag seeeg i huvudet.

Nyår ja... amatörernas afton som Dean Martin kallade det.... JÄVLIGT trevlig kväll hade jag, och snygg utav bara fan var jag ;). Glittrade som en discokula i min paljettklänning, är det nyår så är det!

Först lyxmiddag med familjen + min partner in crime forever, Åsa. Trerätters och med tre olika sorters vin. Och gudomligt kött, som bara smälte i munnen..... me like!

(måste bara inflika att jag inte skulle ha något emot förbud mot alla fyrverkerier på nyår. Alla djur blir så uppskrämda i onödan! Tur dock att mina två killar börjar bli lite gamla och halvdöva, de hörde nästan inte några av smällarna)

Runt elva på kvällen så körde kussen mig och Åsa till första anhalten, där vi relativt snabbt konstaterade att klientelet på festen inte var vårt huvudsakliga. Fastnade i köket med den gudomliga pastagratängen i stället! Halv ett kom min underbara mormor och hämtade upp oss (mormor REGERAR!!) och skjutsade iväg oss till nästa anhalt, festen som lät som en dålig sitcom, Fyra Män och en Son. Men det var otroligt mycket bättre, öl och sällskapsspel rockar! Körde Med Andra Ord och TP, och i vanlig ordning var jag och Åsa de bättre, att vi inte vann skyller jag helt på att de två andra lagen samarbetade emot oss :)!  Det snyggaste var dock Marts vinnarstråk, 15 rätta svar på raken! Way to go Mart!!!

Runt fyra började Åsa tackla av, så min käre kusin fick ställa upp som skjuts igen. (Dagens ros går fan till Marcus!) och lämpade av oss på våra diverse platser, Åsa i sin säng, Mart på Hantverks och jag o Kim i vårt hood. Och eftersom vi stod med både vin och öl kvar, inte kunde vi hoppa över att ha efterfest! Därav anledningen till att jag kom i säng vid den okristliga tiden 10 på morgonen! Men klagar gör jag inte, kul som fan hade jag, särskilt när vi efter fyra timmars tryckande på dvdkontrollen äntligen hittade repeatknappen!!

(Och jag får mentalt stånd av A Perfect Circles The Hollow!!)



Hmmm.... tror jag får vila mig lite nu, tog på krafterna att formulera adekvata meningar känner jag ;)