Nu är jag inte uttråkad längre. Nu är jag ledsen. Så förbannat jävla ledsen. Jag har gråten i halsen och känner att jag snart inte längre kan hålla tårarna tillbaka. Hur fan kan en film beröra så? En film som jag dessutom redan sett en gång, men då inte reagerade nämnvärt på den. Jag vill bara krypa ihop i en lite hög och glömma att världen runt omkring mig finns. Jävla skitfilm, sluta uppröra mig så!!

Hur kan vi vara så ensamma, även om vi har personer runt omkring oss? Varför smärtar det så, varför skär svartheten i en så? Vad är det som gör att för vissa så känns livet som en enda plåga som inte är värd att kämpa för. Hur kan man klara av att dag efter dag stänga in det man verkligen känner, böja sig för det man tror är det rätta? Det som inte ens skaffar en någon lycka, utan bara bringar sorg? Att hela tiden bära på den stillsamma tomheten, som tillslut exploderar för minsta lilla petitess.....

Måste någon verkligen dö för att vi andra ska uppskatta livet mer?