Nya pärlan!!
Med två hundar hemma och en valp på väg, så kändes det inte som att min älskade OSKen kunde fylla de krav jag hade.... En cabriolet är inte det säkraste eller mest praktiska att köra runt i.... Så med viss sorg, men ändå mycket glädje, lämnade jag ifrån mig min älskade bil som jag haft som en sista fysisk connection till Pelle sedan han dog. Jag har inte klarat av att lämna ifrån mig bilen tidigare, det hade varit för mycket, men nu kändes det som om det var den rätta tiden att släppa taget om den.....
Så tack för alla äventyr, alla turer och all kärlek OSKen, hoppas du kommer till en entusiast som kan ge dig den uppmärksamhet och omtanke som du förtjänar.....
Men som sagt, jag åkte inte därifrån med bussen, utan tog denna silverpil därifrån:
Min nya kärlek är en Opel Astra Kombi, en -01 med 10.800 mil rullade. En suverän hundbil, otroligt mjuk och rolig att köra. Svängradien är fantastisk, och bensinåtgången ligger på ca 0,6-0,7 l. Behöver jag säga att jag är tokkär? Min fiiiina kärringkombi, ännu mer vuxenpoäng åt mig :D!!
Sen fanns det ju inte bara bilar hos den bilfirman ;)......
Det går mot kyligare tider
Fast i förmiddags var det minsann högsommar! Jag och killarna gick runt sjön, och det var så fint så då!
Efter promenaden åkte vi hem till Åsa, och jag gläds varje gång vi sätter oss i nya bilen, för så här mycket gillar killarna den:
Nu blir det till att packa lite mer, i morgon kommer min faster ca 05.38 (som hon sa) och hämtar mig för att fara i väg till Karlstad. Nu börjar plugget igen, och faktiskt så är jag riktigt pepp!
Min nya bebis!!
Men men, long time no see, tillslut kom vi fram till det söta röda huset. Och när dörrarna slogs upp kom där fyra vuxna dvärgschnauzers utrusande för att hälsa oss välkommna. Olika åldrar, olika färger, olika trimmningar, men alla gudomligt söta och mysiga.
Vi hälsades även välkommna av Chottis herself, "mamman" till min valpis. In i köket promenerade vi, och där var de! Fem stycken gudomligt söta små dockvarelser som man bara ville ta upp i famnen och nästan krama ihjäl. Pigga och framåt var de allihop, så alla verkar vara bra alternativ till mig som vill ha en arbetsvillig och kelig hund, som både kan mysa i soffan och flyga i full fart över agilityplanen.
Dock vill jag ju även ha en fin utställningshund, så ännu vet jag inte till 100% vem utav valparna som kommer att komma med mig hem. Jag ska upp igen v 36 och titta på dem igen, se hur de utvecklats i både kropp, storlek, huvud och päls. Och då kommer jag att veta exakt vem av dem som kommer att följa med mig hem den 13 september.
Men jag skulle ljuga om jag sa att mitt hjärta inte klappade lite extra för en valp.... Den störste av dem alla, som redan vid tre veckors ålder försökt rymma ur valphagen för att vara med människorna i köket. Så jag tror, att om han inte växer över den gyllene 34.5 (el 34.9) cmgränsen, så kommer det nog vara han som följer med mig hem.....
Sa jag förresten att jag fick lyxen att döpa honom själv, eftersom hon inte skickat in registreringspapprena än? Alla kullsyskonens namn börjar på Happy, Happy Day, Happy Hour osv....
Så om bara ett par veckor så välkommnar jag Happy Homer hem till mig!! Kan det möjligtvis bli den store killen på korten...?
Love at first sight!
Dagens frågetecken
På punkt 1. Förberedelse kan man läsa följande fras
"Brilliance ska appliceras på torrt hår, inte förtvättat hår"
Vad är egentligen skillnaden på förtvättat och torrt hår? Efter att jag tvättat håret så blir det ju (trumvirvel) torrt! Menar de att jag ska tvätta håret, och sedan vänta ett par timmar? Jag antar ju att det är så, men jag tycker att det var en rejält konstig formulering.... Då borde de ju skrivit "ej på nytvättat hår"
Jaja, får väl se vad som händer med håret....
Lördagens utställning
Många tycker inte att man är klok när man går upp kl 5 en lördagmorgon för att sedan sätta sig i bilen och köra många, många mil för att visa upp sina ponnyer för en domare en hel dag, och sedan komma hem seeeent på kvällen bara för att gå och lägga sig. Well, då vill jag inte vara klok, för fan vad det är kul att åka med syrran och hennes hästar på utställning.
Resultaten för dagen blev att Vendela blev klassvinnare med 41 poäng, och i Eros klass fick han och två av de andra hingstarna 42 poäng. Vinnaren i klassen fick 43 poäng, och blev senare under dagen BIS.
Lite bilder från lördagen:
Lördagen började väldigt vackert.....
....för att sedan visa sin lite sämre sida i Valla!
Men Vendela var duktig och glad iaf!
The best of three evils
Att mina tre besök hos veterinären kostade 3500 kr, det får det fan vara värt! No expences spared när det gäller djuren. Men som fattig student, är jag OTROLIGT glad och tacksam att jag har föräldrar med öppen plånbok till sådana här saker.....
Jag är så jävla ledsen.....
Jag var hos veterinären i måndags för genomgång av Beatnik och Warro. Och för en gångs skull kändes det bra när man åkte därifrån! Visst fick de salva för sina ögon,och Beatniks knöl är ju inte rolig, men annars var allt så bra det kunde vara med två 9 åriga cavalierer med blåsljud :)! De är ju alltid så pigga och glada mina killar, de verkar vara mer 3-4 år än 9.
Men så idag, under sista delen av vår promenad, så ställer sig Beatnik och kissar på en lyktstolpe. Och jag blir helt kall, för lyktstolpen fläckas av blod!!
Hem så fort vi bara kunde, ringde till djurkliniken (tack gode gud att de har börjat med jourtider) och åkte dit direkt. Och min lilla goa älskling bara var skitglad och skitsnäll hela tiden, även när veterinären undersökte könet på honom efter sår, och även satte in en kateter för att undersöa var blödningen kom ifrån. Inte ett ljud gav Beatnik ifrån sig, inte ens när han fick en antibiotikaspruta. Min lilla duktiga kille, vad han är underbar!!
Så nu är det bara att vänta tills på måndag då han ska röntgas. Veterinären gav fyra troliga alternativ till orsaken till blodet i urinblåsan:
* Urinvägsinfektion
* Urinsten
* De överstående kombinerat
* Tumörer....
Nu gäller det bara att hoppas på det bästa, men ställa in sig på det värsta......
Julfest 2006
Observera anledningen till mitt glada sinnelag : Ölburken i handen ;)
Min mor och jag
Hittade ett gammalt foto i företagets gemensamma filer. Företagsresa 2005. Jag, min mor, och vår förra kollega Nina.
Visst är jag mammas tös :)?
Jag ger upp....
Om man märker att man sitter på en död häst är det dags att kliva av.....
Förströelse är en sak, förnedring är en annan.....
Jag vet mer än du berättar för mig. Är du rädd för vad jag ska säga, om du berättar mer? Är du rädd att jag ska ge dig den nakna sanningen, den du vet om, men ignorerar? Mitt hjärta blöder för dig, och jag önskar att jag hade makten att skaka om dig och få dig att inse vad du gör mot dig själv..... Men du är vuxen nu, du får ta dina beslut själv, och även konsekvenserna därefter. Jag har sagt det jag har att säga om den saken, och orkar inte upprepa allt igen när jag märker att du inte tar till dig det jag säger. Endast du har makten att sätta stopp, men du gör det inte.
It's raining cats and dogs
Först blir man våt.....
.... sen blir man torr :)!
Fy fan vad misslyckat! *LOL*
Mycket ska man se....
Men jävla fnissande!
Ska iallafall iväg på väääärldens lyx nu efter jobbet, jacuzzibad hos mor och far. Ska bli så skönt! Det enda som kunde ha gjort det bättre hade varit om mina och pappas övertalningsförsök till morsan hade lyckats, då hade vi även haft en TV vid badkaret. Well, you can´t win them all....
Starka bloggar
Särskilt Emelies blogg greppade tag i mig. Hon sätter ord på känslor jag också har, som jag inte vädrat till fullo på denna blogg, endast i mina privata anteckningar. Hon har också förlorat någon som stod henne nära, även fast hennes förlust var så mycket dramatiskare då den var del av en av de största naturkatastroferna i modern historia. Och Emelie vet, precis som jag, att sorgen aldrig försvinner helt, att det aldrig blir riktigt bra igen. Tiden läker inte alla sår, även om det blir "lättare" med åren. Men hur lång tid det än går, så kommer sorgen alltid att vara en del av oss, och alltid finnas där under ytan för att närsomhelst kunna blossa upp med full styrka.
Det krävs så lite för att rycka bort mattan under fötterna på en, en doft, en sång, en förnimmelse av det man förlorat. Sen är man tillbaka i den svartaste sorg, som om det bara var igår det mest fruktansvärda hände. Och det värsta man kan höra då, är att någon säger "Men vaddå? Det var ju så länge sedan, det måste väl vara Ok nu?" Det är inte ok, det kommer aldrig bli ok. Det enda är att det går längre och längre tid mellan sorgepisoderna, och att man kanske har lite lättare att ta sig ur dem.....
För övrig hyllar jag mig själv och mitt mognande, min utvecklade förmåga att vara öppen för förändringar och omvärdera mina åsikter. Hade jag inte lärt mig det, så hade jag varit en mycket trevlig bekantskap fattigare. Från att ha varit en person jag "avskytt", till att ha blivit en jag skulle sakna väldigt mycket om han försvann helt ur mitt liv. Tack Kim, för sällskapet i bilen igår, sällskapet på msn under tråkiga jobbtimmar, och mycket annat. Som alltid, du är en rolig person och en intellektuell tillgång och utmaning för mig. Trots att du då och då är ett cpsvin ; )!
Boredom's not a burden anyone should bear.
Winnerbäckbiljett säljes!
Sittplats den 26/10, bredvid goa människor ; )
300 kr, som hittat!
Säljes helst till Alingsåsmänniska, pengar och biljett hand-to-hand :)!
Raggarbränna är ajajaj!
Heldagen i Nossebro i lördags blev en pärs för min nyblekta hud. Hade ju en rätt bra bränna i början på sommaren, men de senaste veckornas konstanta regnade har fått den att falera. Så jag var inte riktigt förberedd på den värmebölja med tillföljande strålande sol som strömmade över mig hela lördagen. Resultatet blev en "härlig" krispig linne-solbränna i Dannebrogens färger. Sved och kliade något såpass när dagen var slut!
Och varför spenderade jag en lördag i Nossebro? Givetvis var det ett djurevenemang som lockade, denna gång en shetlandsponnyutställning. Jag och syrran hjälpte till i sekretariatet och var med som lite allt i allo, och hade med två hästar, Eros och Athene. Det gick rätt bra, Athene gick tvåa i sin klass med 41 poäng och Eros vann sin klass och blev Championhingst på 42 poäng. Men fan, en eller helst två poäng till på Eros hade inte suttit fel....
Dagen var suverän, med undantaget av dessa jävla idioter som lämnar sina hundar i bilen mitt i solskenet!! Två bilar hittade jag under mina rundor på parkeringen som hade flåsade, överhettade hundar i sig. Jag fattar inte vad deras ägare tänker med, om de tänker över huvud taget! Det spelar ingen roll om man vevar ner rutorna fem cm, bilens innetemperatur stiger till dödliga grader sjukt snabbt! Och vad ännu värre var, den ena bilen med två överhettade dobbermans i, tillhörde en av funktionärerna på utställningen. Och denna kvinna förnekade att hennes hundar var varma, de "flåsade bara för att de skällt"! Och hon fällde även kommentaren " det är bara för att jag har dobbermans som folk klagar"! Eh, nej? jag hade som uppgift att vakta över hundarnas väl och ve, och det spelar ingen roll om det är dobermanns, labradorer, chihuahor eller leonbergers. Man lämnar inte sin hund i bilen en kokhet sommardag, punkt slut!!
Förresten, på kvällen fick jag chans att leka djurens räddare igen. När vi kommit hem till Hönsetorp och släppt ut hästarna i hagen, så kommer min svåger JK in från kaninstallarna med en rätt sammanbiten min och säger:
-Det ligger en sjukt stor orm inne hos kaninerna.
Med min ormfashination så var jag först in till kaninerna, och mycket riktigt, det är en stor huggorm, över en meter lång! Den ligger emellan två rader med kaninburar och håller ett vakande öga på oss. Eftersom ingen utav oss, varken syrran, jag eller JK tror på att döda djur i onödan (plus att huggormen är fridlyst) så startar "Operation Save the Snake".
Likt tre Steve Irving (RIP) så ramar vi in ormen med plyfaskivor så att den inte ska kunna ta sig någonstans. Sedan tar jag en tom fodertunna och lägger ner bredvid ormen, och hämtar en plastgrep för att kunna fösa ormen. Med sitt allra mest högljudda väsande låter ormen mig veta att den inte uppskattar att jag petar på honom. Men efter lite krånglande lyckas jag få honom att kräla in i tunnan, ställer den på högkant och får på locket. Sedan tar jag och JK och kör iväg i hans arbetsbil, han på förarplatsen och jag bak i skåpet hållandes i tunnan. I ett svettigt ögonblick tar JK en lite för snäv sväng, och jag känner hur jag är nära att välta med tunna och allt. Att vara inlåst i skåpet på en bil med en lös, förbannad huggorm är inte min högsta önskan precis.... Men som tur är lyckas jag väga upp mig själv och hålla kvar mitt grepp om tunnan *phew*.
Så, efter att ha kört långt ut i skogen, ställer vi ner tunnan på marken, välter den, och låter ormen återvända till där den borde vara. Ett gott dagsverke gjort för den svenska faunan, och jag och JK klappar varandra stolt på ryggen efter ett bra samarbete. Lika bra samarbete var det inte på vägen hem, för när jag berättade om att jag varit nära att tappa greppet på tunnan replikerar JK:
- Då hade jag stannat bilen och rusat därifrån! Jag gillar inte ormar!
Tack för omtanken, käre svåger..... ; )
Fy fan för meningslöst våld!
Mina tankar går till famlijemedlemmarna till offren för det meningslösa våldet....