Heldagen i Nossebro i lördags blev en pärs för min nyblekta hud. Hade ju en rätt bra bränna i början på sommaren, men de senaste veckornas konstanta regnade har fått den att falera. Så jag var inte riktigt förberedd på den värmebölja med tillföljande strålande sol som strömmade över mig hela lördagen. Resultatet blev en "härlig" krispig linne-solbränna i Dannebrogens färger. Sved och kliade något såpass när dagen var slut!

Och varför spenderade jag en lördag i Nossebro? Givetvis var det ett djurevenemang som lockade, denna gång en shetlandsponnyutställning. Jag och syrran hjälpte till i sekretariatet och var med som lite allt i allo, och hade med två hästar, Eros och Athene. Det gick rätt bra, Athene gick tvåa i sin klass med 41 poäng och Eros vann sin klass och blev Championhingst på 42 poäng. Men fan, en eller helst två poäng till på Eros hade inte suttit fel....

Dagen var suverän, med undantaget av dessa jävla idioter som lämnar sina hundar i bilen mitt i solskenet!! Två bilar hittade jag under mina rundor på parkeringen som hade flåsade, överhettade hundar i sig. Jag fattar inte vad deras ägare tänker med, om de tänker över huvud taget! Det spelar ingen roll om man vevar ner rutorna fem cm, bilens innetemperatur stiger till dödliga grader sjukt snabbt! Och vad ännu värre var, den ena bilen med två överhettade dobbermans i, tillhörde en av funktionärerna på utställningen. Och denna kvinna förnekade att hennes hundar var varma, de "flåsade bara för att de skällt"! Och hon fällde även kommentaren " det är bara för att jag har dobbermans som folk klagar"! Eh, nej? jag hade som uppgift att vakta över hundarnas väl och ve, och det spelar ingen roll om det är dobermanns, labradorer, chihuahor eller leonbergers. Man lämnar inte sin hund i bilen en kokhet sommardag, punkt slut!!

Förresten, på kvällen fick jag chans att leka djurens räddare igen. När vi kommit hem till Hönsetorp och släppt ut hästarna i hagen, så kommer min svåger JK in från kaninstallarna med en rätt sammanbiten min och säger:

-Det ligger en sjukt stor orm inne hos kaninerna.

Med min ormfashination så var jag först in till kaninerna, och mycket riktigt, det är en stor huggorm, över en meter lång! Den ligger emellan två rader med kaninburar och håller ett vakande öga på oss. Eftersom ingen utav oss, varken syrran, jag eller JK tror på att döda djur i onödan (plus att huggormen är fridlyst) så startar "Operation Save the Snake".

Likt tre Steve Irving (RIP) så ramar vi in ormen med plyfaskivor så att den inte ska kunna ta sig någonstans. Sedan tar jag en tom fodertunna och lägger ner bredvid ormen, och hämtar en plastgrep för att kunna fösa ormen. Med sitt allra mest högljudda väsande låter ormen mig veta att den inte uppskattar att jag petar på honom. Men efter lite krånglande lyckas jag få honom att kräla in i tunnan, ställer den på högkant och får på locket. Sedan tar jag och JK och kör iväg i hans arbetsbil, han på förarplatsen och jag bak i skåpet hållandes i tunnan. I ett svettigt ögonblick tar JK en lite för snäv sväng, och jag känner hur jag är nära att välta med tunna och allt. Att vara inlåst i skåpet på en bil med en lös, förbannad huggorm är inte min högsta önskan precis.... Men som tur är lyckas jag väga upp mig själv och hålla kvar mitt grepp om tunnan *phew*.

Så, efter att ha kört långt ut i skogen, ställer vi ner tunnan på marken, välter den, och låter ormen återvända till där den borde vara. Ett gott dagsverke gjort för den svenska faunan, och jag och JK klappar varandra stolt på ryggen efter ett bra samarbete. Lika bra samarbete var det inte på vägen hem, för när jag berättade om att jag varit nära att tappa greppet på tunnan replikerar JK:

- Då hade jag stannat bilen och rusat därifrån! Jag gillar inte ormar!

Tack för omtanken, käre svåger..... ; )