Som en duracellkanin, it's just keeps going, and going, and going...

Vad som fortsätter? De underbara dagarna såklart :D! Både vädermässigt och umgängesmässigt! I går drog jag, Björs och Henrik ut till Horla direkt efter jobbet och badade i säkert en timme. Vattnet var underbart varmt, och solen värmde oss ännu mer där vi satt på hopptornet och vältrade oss i obceniteter av alla de slag. Men Björs var nog värst av alla, han gick över gränsen så brutalt att vi båda andra reagerade starkt. Och det krävs rätt mycket för att rubba oss ;).

Efter badandet var överstökat så dumpade jag och Henrik Björs (i den FÖRBANNADE JÄVLA Ekebacken, jag pallar fan inte att köra i sådan lutning gaddammit! Burn out utav bara helvete och nästan motorsprängning, jag tackar jag....) och försökte sedan smida storsinta planer, vilka utmynnade i Sigara Börek och Cacik i mängder. Så otroligt gott! Och förutom Henriks återkommande muntliga klavertramp så var det ett mycket trevligt umgänge ;).

När Björs och Åsa senare anslöt så blev det Guitar Hero på hög nivå! Eller, ja, Åsa fegade ur och körde bara på Easy, medan Björs fick hybris och försökte sig på Hard. Jag tror nog inte att jag någonsin sett någon bli utbuad från scenen så fort ;). Henrik imponerade stort med flera fina genomspelningar, och det var ändå första gången för honom! Starkt jobbat!

Kvällen avslutades med Alias, där jag och Åsa åkte på storstryk! Vi var verkligen inte i vårt esse, jag skyller på att jag jobbar för mycket, och Åsa hade ju strupkatarr/hjärtinfarkt/cancer så då kan man ju förstå att hon inte var på topp ;). Jag kräver en rematch å det snaraste!!

Förövrigt, lördagen planeras att spenderas med öl, män och sång på Tallerts Rockklubb! Har ännu inte hittat sällskap att ta mig dit med, Åsa dissar mig ju i förmån för något så oviktigt som ett bröllop :P ;)! Så jag hoppas att fler tar sig dit, så jag slipper sitta och skråla med i rocklåtar helt allena!



(Och Nylén har nog rätt när han kallar mig för gottegris, just nu är jag sugen på fin-fina sötsaker toppat med smårutigt ;) )


Over and Out!

Tja, vad säger man..?

För att sammanfatta helgen i ett ord, måste jag nog citera Mentor Björk: Magiskt!

Allting blev bättre än jag trodde att det skulle bli, och spontanitet och riktiga överraskningar höjde helgen ännu ett snäpp. Vissa käppar i hjulet kom ju (kinesisk buffé i 35 gradig värme, vad fan tänkte du på ;)? ), men då tillkom andra bitar till pusslet, som man aldrig förväntade sig att de skulle passa!

Och nu har jag även ett mycket trevligt minne kopplat till Rancid. Kommer alltid få ett leende på läpparna när jag spelar ... and out come the Wolves hädanefter!

Nu är det bara att hoppas på att jag inte smälter bort i värmen innan jag hinner komma ut till Horla och ta ett dopp efter jobbet. Hittade förresten min bikini som matchar min väska igår! Trodde den var väck, och även att den inte passade längre. Men se på fan, den var ju riktigt bra ju!! En liten men god tröst i min kroppsdepression (som även blev otroligt mycket mindre under helgen, Jag ÄR verkligen min egna största kritiker!!)

Så, stort tack till alla (ingen nämnd ingen glömd) som förgyllt min helg med samtal, sms, umgänge, snälla ord, svettiga stunder och härliga skratt!!

Jag har iallafall tur med vädret

Ja, vädret ska jag fan inte klaga på! Underbart vackert! Och hur ska jag då spendera denna underbara dag?

Jo, jag ska jobba till halv fem- fem, handla, storstäda lägenheten... hooray for me :P! Sen är väl kl så mycket att jag får gå och lägga mig, för i morgon blir det till att gå upp kl fem och dra till Falköping, då jag o Malin ska stå och sälja på hundutställningen där.

Jag är inte bitter, för det är fantstiskt kul att vara på sådana utställningar med
Trimtorpets monter. Men liiite surt känns det, för jag vet att i Alingsås kommer det att vara hetare senare i kväll än det varit under hela veckan, då temperaturen höjs av seriöst Hotstuff. Och detta MISSAR jag! Gaddammit, ibland är inte planeringsschemat på min sida!

Men men, inte gråta över spilld mjölk..... fast gnälla lite kan jag ju alltid göra ;).

Nu, dags att sätta mig i receptionen och koppla på charmen!

Riksfetto?

Nja, kanske överdriver lite, men visst känns det som så ibland... Gjorde en utrensning i garderoben i söndags, och hej vad det ekade tomt sen! Alla mina fina kjolar och nätta tröjor fick stryka med, så jävla surt. men man får ju skylla sig själv, jag har ju ätit mig till den storleken jag har idag. Puckad är man... A moment on the lips and forever on the hips är en devis jag borde leva mer efter, istället för Tjock o Gla, kexchokla´! För let´s face it, man kan inte var glad när man är tjock och utan ork, man är för elak mot sin kropp för att ha rätt att vara det. Men svårt är det, särskilt som jag är en invand tröst- och firandeätare, alla sinnesstämningar hos mig kräver mat (Ätstörningsmönster någon?).

Fast 
här  ser jag ju rätt lycklig ut ändå, min uppsvällda kropp och vågens höga nummer till trots... Bilderna tagna i lördags, rätt stor skillnad (enligt mig själv) från bilder tagna för något år sedan. Men här ser ni ju mitt stora misstag, att min käraste vän är liten, smal och blond gör ju inte intrycket av mig på något vis nättare (no offence to you Åsa, du är en naturlig pärla :D). Mitt superhjältenamn, Gigantoria, har aldrig passat så bra som nu.

Well hell, bara att ta nya tag och komma igång igen. Ingen annan som kan göra det än jag. Har börjat (som många gånger förut) på omprogrammering av mitt tankesätt, har gjort upp en plan och ett peppningssystem. Om jag bara hade ett uns karaktär också, så skulle det ju inte vara lika svårt. Men jag är dum och lat, ingen bra kombination för att sköta sig. 

Fast mina brister till trots, så hoppas jag på att jag är en rätt trevlig och likeable människa ändå.  Jag själv är ju min störste kritiker, det är jag medveten om.

Congrats to The Hoff

Jajjemän, en levande kultikon fyller idag 56 år. Så, grattis David Hasselhoff! Vad skulle världen vara utan dig?



Don't Hassel the Hoff!

"Monster Jam är för män med små kukar!"

Ovanstående citat från Åsa, efter en fet filmkväll med The Brothers Grimm (och en flaska Foot of Africa). Och jag kan inte mer än att hålla med!

Och förut var det spännande och skrämmande, när eldlukten spred sig i hela lägenheten och trapphuset fylldes med rök... Efter lite detektivarbete (och påringningar på dörrar, dock utan svar) hittade vi Ground Zero. Askfatet monterat vid husets entré stog nästan i högan låga, röken stod som en pelare upp ur den! Tur i oturen, jag trodde att det var den senila damen på första våningen som till slut tänt eld på sin lägenhet (ur vilken det bolmar röklukt varje dag, när hon öppnar dörren luktar det skogsbrand i hela trapphuset).

Nu, en session på balkongen med Åsa, sen säng. Upp halv åtta i morgon för att tvätta, sen feeeeeeet frukost!

Peace Out!