Eller ialla fall ett leende..... Hela dan har varit heeeelt fucked up, har kännt mig helt off, värdelös, övergiven och urkopplad... Nu är nog första gången jag fått fram en glad feeling på hela dan. Och det är tack vare mina underbara killar, Beatnik och Warro!

Jag har hängt hemma hos mor och far hela dan (minus ett litet stopp hos min bästaste vän... TACK som fan för att du är du och för att du står ut med mig, hur ceeepeee jag än är!! Love you loads!). Så nu när jag åkte därifrån så snodde jag med mig hundarna för att fylla upp sängen lite. Det tog inte mer än två sekunder, sen hade Beatnik dragit ut ALLA sina leksaker ur lådan där jag förvarar dem, och Warro slickade i sig granbarr som fick honom att grina illa. Puckohundar!

Sen har de båda gjort ett väääldigt fint jobb med att bädda upp sängen! Täcke, kuddar, överkast och underlakan ligger i en enda hög just nu. Fint pojkar!

Sen går det ju som det går ibland när man är en osmidig och lekfull hund och det är ett litet mellanrum mellan säng och vägg....