I morse var det ett under att jag ens kom upp över huvud taget! Jag snoozade till 10 över 8, men faktiskt inte för att jag var slapp, utan för att jag bara var tvungen att drömma klart.... fantastiskt trevligt vad ens hjärna kan koka ihop ibland : )!

Och nu vill jag nästan börja gråta av glädje! Solen! Solen har tittat fram! Det är underbart vackert och värmer både själ och hjärta på mig. Även om den säkert kommer att försvinna strax igen, så är detta en underbar början, nu kan man ana att våren kommer att komma ännu en gång. Och även om jag klarat mig väldigt bra denna höst, trots mitt annars så höstdeppressiva sinne (tack till mig själv och ni andra som gjort det möjligt..), så finns det nog ingen som blir lyckligare än jag när ljuset kommer tillbaka.

Till sist: Lycka till Åsa, första skoldagen idag!! Wiiiee!!