För att sammanfatta helgen i ett ord, måste jag nog citera Mentor Björk: Magiskt!

Allting blev bättre än jag trodde att det skulle bli, och spontanitet och riktiga överraskningar höjde helgen ännu ett snäpp. Vissa käppar i hjulet kom ju (kinesisk buffé i 35 gradig värme, vad fan tänkte du på ;)? ), men då tillkom andra bitar till pusslet, som man aldrig förväntade sig att de skulle passa!

Och nu har jag även ett mycket trevligt minne kopplat till Rancid. Kommer alltid få ett leende på läpparna när jag spelar ... and out come the Wolves hädanefter!

Nu är det bara att hoppas på att jag inte smälter bort i värmen innan jag hinner komma ut till Horla och ta ett dopp efter jobbet. Hittade förresten min bikini som matchar min väska igår! Trodde den var väck, och även att den inte passade längre. Men se på fan, den var ju riktigt bra ju!! En liten men god tröst i min kroppsdepression (som även blev otroligt mycket mindre under helgen, Jag ÄR verkligen min egna största kritiker!!)

Så, stort tack till alla (ingen nämnd ingen glömd) som förgyllt min helg med samtal, sms, umgänge, snälla ord, svettiga stunder och härliga skratt!!

Jajjemän, en levande kultikon fyller idag 56 år. Så, grattis David Hasselhoff! Vad skulle världen vara utan dig?

Ovanstående citat från Åsa, efter en fet filmkväll med The Brothers Grimm (och en flaska Foot of Africa). Och jag kan inte mer än att hålla med!

Och förut var det spännande och skrämmande, när eldlukten spred sig i hela lägenheten och trapphuset fylldes med rök... Efter lite detektivarbete (och påringningar på dörrar, dock utan svar) hittade vi Ground Zero. Askfatet monterat vid husets entré stog nästan i högan låga, röken stod som en pelare upp ur den! Tur i oturen, jag trodde att det var den senila damen på första våningen som till slut tänt eld på sin lägenhet (ur vilken det bolmar röklukt varje dag, när hon öppnar dörren luktar det skogsbrand i hela trapphuset).

Nu, en session på balkongen med Åsa, sen säng. Upp halv åtta i morgon för att tvätta, sen feeeeeeet frukost!

Peace Out!

Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det är någonting i luften, en känsla av att allt inte är som det ska. Det är oroligt på något sätt. Jag vet inte... . Hade jag varit troende på det övernaturliga, så hade jag nog sagt att känslan är en föraning på att någonting kommer att hända idag. Men jag tror inte på sånt, egentligen. Jag är mer pragmatisk, och tror på saker som man kan se, höra och ta på. Fast visst har även jag varit med om ett och annat som vid första ögonkastet är svårt att förklara med vanliga naturlagar och logik.

Kan känslan bero på för det är begravning idag? Jag ska inte gå, men det påverkar mig ändå

Det är konstigt hur man bara kan vakna och direkt känna hur känslan för dagen är. Kommer man upp med en lite svårare känsla, så får man arbeta mer för att få dagen att ändå bli så bra den kan bli. Idag känns det som att jag behöver arbeta väldigt mycket för att komma på rätt köl igen.




För övrigt, så var det otroligt mysigt att se på fotboll igår! Minus knotten då... Och tack som fan för sällskapet Mart! Jag hade med mig min älskade kamera också, och mitt 55-200 objektiv fick bekänna färg. Och trots min totala okunnighet och mitt nybörjaraktiga sökande efter kortmöjligheter under anfall, så blev det faktiskt flera bra! I löööve my Nikon D40!!

Och jag är all dressed up, but no one to go with! Far min bangade, skulle hjälpa farmor att slänga massa shit från huset nu när hon ska flytta. Så jag och mina sponsorsbiljetter får allt klara oss själva idag! Om det inte dyker upp någon som har tid med mig, vilket ingen av mina vänner verkar ha, bläää på er !!

men men, jag komemr ialla fall få mat o dryck, så då är jag nöjd.

Och lite OT:

Fy fan vilken spännande match igår! Kan ju säga att tv:n fick sig en och annan utskällning i stridens hetta, men man kan ju inte sitta tyst när det handlar om fotboll (eller hockey, eller handboll...).

Och jag tycker allt att någon redan nu borde ge Petter Hansson ett pris för EM:s fulast mål !! Men vilken kämpe, ensam mot tre greker, och han bara SKULLE ha in bollen i mål! Zlatans mål var ju liiite snyggare, och det gick så snabbt att man knappt han reagera! mer sånt i Kommande matcher! Det var verkligen MAGISKT!

Sen får man ju inte glömma det fulaste tillbudet av alla, den apafula grekiska pungsparken på Zlatan, från liggande ställning! Det var inget annat än vidrigt och osportsligt! Fy på er Grekland! Och det var ju även flera andra grisiga situationer

Jag bockar även för Ljungbergs spel, han jobbade otroligt bra hela matchen (trots att han bl.a. blev köttet i en grekisk dubbelmacka ). Han och Allbäck (som jag hoppas får speltid snart) är några av mina favoriter i landslaget, slitvargar som springer som galningar över hela planen och skapar massor av möjligheter.

Så nu ser jag fram emot nästa Sverigematch på lördag. Hoppas bara att jag hinner tillbaka till en TV tills den börjar...

Nu börjar det allt friska till lite i luften! Den stillsamma och stekande sommarvärmen har just nu fått ge vika för hårdare, dock fortfarande varma, vindar. De säger ju att regnet är på väg, och välbehövligt är det. Dock hoppas jag ju på uppehåll på torsdag kväll, se på fotboll utomhus i regnoväder är jobbigt. Särskilt som jag hade tänkt testa mitt 55-200 objektiv då, kanske få lite härliga actionkort på testosteronstinna, tävlingsinriktade pojkar .

Nyss fick jag inbokat ännu en utbildning från jobbet! Kul som fan att förkovra sig lite. Innan har jag ju blivit lovad utbildning i både grundläggande bokföring (oh herreguuud hur ska det gå ?!?) och i fakturerings/bokföringsprogrammet VISMA. Nu ska jag även gå en fyra dagars-utbildning till att bli diplomerad kundservicemedarbetare. Kollar just nu på kursprogrammet, ser användbart och rätt så intressant ut. Hoppas de har en programpunkt i konsten att hålla sig lugn när det är idioter som ringer.... DET skulle vara användbart!

Jag kan inte säga det nog: Jag är så glad över mitt jobb nu! Tänk att jag bara ville bort, ut, bara lägga ner detta och göra något nytt. Dagarna kändes så sjukt långtråkiga och hjärndödande, jag mådde dåligt varje kväll då jag gick och lade mig för att jag visste att jag var tvungen att gå upp och gå hit.

Men tack vare mitt sabbatsår från jobbet, så är jag tillbaka med nytt intresse, ny energi och ett nytt och bättre engagemang! Timmarna bara flyger fram, och inte ens faktumet att jag varje dag jobbar till fem känns betyngande. Jag känner mig användbar och värdefull, och jag tjänar pengar så det räcker och blir över till det jag vill göra och köpa!

Hurra för sinnesfriden jag har! 

(Och BTW, jag är lite lätt giggly idag ! Tänk vad lite bildkommunikation kan göra för sinnet och fantasin... ALL RIIIIGHT! )

Nu: Dax att jaga fastighetsägare!   

I natt var det fem år sedan du drog ditt sista andetag. Fem år, en evighet i en enda sekund.

Jag minns det så väl, hur sjukhusrummet plötsligt blev lite tystare och världen blev mycket svartare, när du var tvungen att gå och lämna mig ensam kvar. Ögonblicket jag bävat för hela veckan då jag legat vid din sida var här, så många år för tidigt. Min själ blev så tom och jag önskade att mitt hjärta skulle sluta slå, precis som ditt. Jag ville inte leva utan dig, du som fick mitt hjärta att slå dubbla slag varje gång jag såg dig.

Du var min värld från allra första gången såg dig, då jag blev förälskad av hela mitt 15åriga hjärta. Och även om vägen till att det blev vi var lång och krånglig, så visste jag att det skulle ske. Det var ju bara dig jag ville ha, det var bara du som upptog mina tankar. Det var bara du som fick mig att skratta så hårt och bara du som fick mig att må så otroligt bra. Det var du, och bara du.

Du var min största kärlek, och min allra bästa vän. Det var du som tröstade mig, skyddade mig, älskade mig. Du fick mig att känna mig speciell på ett sätt jag aldrig någonsin gjort innan, och som jag nog aldrig kommer att göra igen. Att någon kunde se på mig med sån kärlek, att någon kunde älska mig så, var bortom det jag trodde var möjligt. Du var den jag berättade allt för. Allt. När du lämnade mig så hade jag inte en enda hemliget för dig, det fanns inte någonting du inte visste om.

Jag vet att du fortfarande är med mig. Jag kan se dig i mina drömmar, känna dig i mitt hjärta. Du vakar över mig, och jag tror nog att du är stolt över det du ser. Jag har kommit vidare, jag har överlevt och jag lever på nytt. Jag kan igen skratta och se framåt, se en framtid för mig. Jag är inte destruktiv längre, jag önskar inte längre att mitt liv skulle ha slutat samtidigt med ditt. Jag ser skönhet och glädje, och jag hittar människor som får det att bubbla i mig.

Men jag saknar dig. Fan vad jag saknar dig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, knappt en natt utan att jag drömmer om dig. Det fïnns inte en enda dag som jag inte önskar att jag fick prata med dig igen, röra vid dig igen. Jag kan ännu idag råka sträcka mig efter telefonen av en impuls att ringa dig och berätta någonting. Det finns dagar då allt kommer tillbaka, och jag inte kan lämna sängen för att jag gråter så hårt över tanken att du inte finns hos mig längre.

Men jag skulle aldrig, inte ens för en sekund, byta bort de år vi hade mot att slippa den smärtan. De var värda varenda tår.

Jag drömmer om att en dag träffa någon ny som mitt hjärta slår dubbla slag för.. Men jag vet inte om det kommer att gå. För mitt hjärta slår fortfarande dubbelt för dig.

Jag älskar dig Pelle. Jag kommer aldrig sluta med det. Du kommer alltid vara min största kärlek och min allra bästa vän.

I was made for loving you baby.
You were made for loving me.

Trots mitt fastväxande i soffan ett par timmar så kom jag igång mer på slutet! En promenad med Homer och min älskade (men ack så dåligt kassaväljande) Björs, samt användande av mitt Wii Fit gav kvällen en guldkantad avslutning. Det känns verkligen som riktig träning när man står där på Balance Board:en. En timme flöt snabbt förbi med hulahoops, joggning, yoga och muskelträning.

Jag tar av hatten för Nintendo och deras geniala satsning för att få Generation Lard-Ass att röra på sig mer! Det är inte bara motion, det är kul samtidigt :D! Fast mindre kul var det när spelet började skälla på mig för att det var tre dagar sendan jag använde det sist :P! Får fan se till att få lite kontinuitet i det hela, vill ju inte bli osams med mitt Wii!



För övrig fick jag en förfrågan att åka med på Metaltown igår. Jag tackade nej, men bara frågan fick mig att drömma mig bort till svunna Roskildedagar, dagar av gemenskap, öl, fantastisk mat och musik och övervägande underbart väder. Jag saknar det väldigt, väldigt mycket ibland.  Det var vackra, underbara och ibland lite sorgsna veckor som alltid kommer vara en varmt minne för mig.

Men tiden och pengarna får mig nu att prioritera annorlunda. Jag kan (och vill) inte vara borta en vecka från Homer, även om jag vet att han skulle ha det fantastiskt hemma hos mor och far då jag är bortrest. Jag har tagit ett ansvar för ett liv, och kan då inte bara slänga över det på någon annan bara för att åka bort en vecka för att festa. Jag förstår mig inte på såna personer som skaffar sig det ansvaret, vare sig det gäller ett djur eller ett barn, och sen inte engagerar sig till max och offrar sig för det livets välbefinnande! Så många hundar som inte får den stimulans de behöver, så många barn vars föräldrar inte bryr sig. VARFÖR är man så egoistisk, varför ska folk bara ha och ha och ha och sen bara skita i ansvaret som det medför? 



Förresten så har jag nu för första gången märkt någonting positivt med den borgeliga regeringen vi har :D! Positivt i rent egoistiskt syfte iofs, eftersom det handlar om sänkta skatter som ger mig mer i plånboken. Personligen är jag glad över skattesystemet, och glad över att betala skatt, eftersom pengarna går till så många bra saker som man ibland inte tänker på. Sjukvården t.ex, vem fan skulle vilja ha det som i USA? (om du inte har sett Michael Moores Sicko, gör det nu).

Fast när man fick lönebeskedet denna månaden, och sin första heltidslön på över ett år, då skiftade allt mitt hjärta lite i blått. Fast jag får inte säga det för högt, då kommer min gråsosse-morfar och dropkickar mig tillbaka till när Palme gick i kortbyxor ;)!

Nu ska jag strax lära mig mer om kvartalsfakturering!

Måste bara få säga det innan jag ska sova :

Idag är en seg dag. Huvudet hänger inte riktigt med, inte orken heller. Trots det fina vädret vill jag bara sitta inne och webba. Kan bero på något så enkelt att huvudet blir orkeslöst efter en dag framför datorn. Men då är ju inte den rätta medicinen att sitta framför datorn även på min fritid, mitt jämrans pucko! Nåja, jag tar det lite lugnt ett tag och lagar mig lite mat. Homer har lagt sig ner att sova, så efter att han vaknat och jag har ätit, så kan vi ta oss ut på en avslappnande tur. 

Vi premiärgick det gula spåret på Hjortgården igår! Tror att det var 4.6 km långt, och helt underbart vackert! Verkligen en jättefin promenadslinga med varierande skog runt omkring banan, så det kändes aldrig långtråkigt. Kommer absolut gå där många fler gånger!

Sen måste jag "träna" lite mer med min Balance Board. Fy fan vad kul och svettigt det är med Wii Fit :D!   En bra investering av mig *klappar mig själv på axeln*.

Det är verkligen ett underbart väder ute...

Eller, nja, inte riktigt än :)! Men jag har iaf fattat beslutet om vart pengarna ska gå!