I natt var det fem år sedan du drog ditt sista andetag. Fem år, en evighet i en enda sekund.

Jag minns det så väl, hur sjukhusrummet plötsligt blev lite tystare och världen blev mycket svartare, när du var tvungen att gå och lämna mig ensam kvar. Ögonblicket jag bävat för hela veckan då jag legat vid din sida var här, så många år för tidigt. Min själ blev så tom och jag önskade att mitt hjärta skulle sluta slå, precis som ditt. Jag ville inte leva utan dig, du som fick mitt hjärta att slå dubbla slag varje gång jag såg dig.

Du var min värld från allra första gången såg dig, då jag blev förälskad av hela mitt 15åriga hjärta. Och även om vägen till att det blev vi var lång och krånglig, så visste jag att det skulle ske. Det var ju bara dig jag ville ha, det var bara du som upptog mina tankar. Det var bara du som fick mig att skratta så hårt och bara du som fick mig att må så otroligt bra. Det var du, och bara du.

Du var min största kärlek, och min allra bästa vän. Det var du som tröstade mig, skyddade mig, älskade mig. Du fick mig att känna mig speciell på ett sätt jag aldrig någonsin gjort innan, och som jag nog aldrig kommer att göra igen. Att någon kunde se på mig med sån kärlek, att någon kunde älska mig så, var bortom det jag trodde var möjligt. Du var den jag berättade allt för. Allt. När du lämnade mig så hade jag inte en enda hemliget för dig, det fanns inte någonting du inte visste om.

Jag vet att du fortfarande är med mig. Jag kan se dig i mina drömmar, känna dig i mitt hjärta. Du vakar över mig, och jag tror nog att du är stolt över det du ser. Jag har kommit vidare, jag har överlevt och jag lever på nytt. Jag kan igen skratta och se framåt, se en framtid för mig. Jag är inte destruktiv längre, jag önskar inte längre att mitt liv skulle ha slutat samtidigt med ditt. Jag ser skönhet och glädje, och jag hittar människor som får det att bubbla i mig.

Men jag saknar dig. Fan vad jag saknar dig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, knappt en natt utan att jag drömmer om dig. Det fïnns inte en enda dag som jag inte önskar att jag fick prata med dig igen, röra vid dig igen. Jag kan ännu idag råka sträcka mig efter telefonen av en impuls att ringa dig och berätta någonting. Det finns dagar då allt kommer tillbaka, och jag inte kan lämna sängen för att jag gråter så hårt över tanken att du inte finns hos mig längre.

Men jag skulle aldrig, inte ens för en sekund, byta bort de år vi hade mot att slippa den smärtan. De var värda varenda tår.

Jag drömmer om att en dag träffa någon ny som mitt hjärta slår dubbla slag för.. Men jag vet inte om det kommer att gå. För mitt hjärta slår fortfarande dubbelt för dig.

Jag älskar dig Pelle. Jag kommer aldrig sluta med det. Du kommer alltid vara min största kärlek och min allra bästa vän.

I was made for loving you baby.
You were made for loving me.