Morgonens känsla är oro, på gränsen till rädsla. En otäck och kall känsla, fast som tur är just nu en flyktig sådan. Men den är gnagande och kan lätt få fäste, villket skrämmer mig enormt.

Oron ligger både på lokal och internationell nivå. Här hemma är det den stora inbrottsvågen ute i syrrans trakter som skrämmer mig. Senast natten till igår hade ett grannhus blivit besudlat av inbrottstjuvar, som helt fräckt hakat av ett fönster och tagit sig in på undervåningen, när familjen låg där uppe och sov. Jag tycker att det är så känslokallt och avtrubbat att kunna göra så, och om man är så kall i sitt tillvägagångssätt, hur kall skulle man då inte vara om någon i familjen märker vad som är på väg att ske och kommer ner på undervåningen....?

Därför spenderade jag natten i Hönsetorp, eftersom svågern är i djupaste Norrland tills idag. Inte för att jag vet vad jag skulle kunna göra om det väl kom inbrottstjuvar dit, utan mest för att det alltid känns bättre när man är två (eller fyra, som vi var med hundarna). Men jag tror inte att vi fick sovit mycket någon av oss, utan man låg hela tiden och lyssnade efter främmande ljud... Det är då FAN att man inte ska kunna känna sig säker i sin egna bostad. Fan ta dem som inte kan skilja på mitt och ditt!!


Den internationella oron kommer av vad den republikanske vice-presidentkandidaten Sarah Palin nu har sagt angående situationen med Ryssland:

- Vi måste hålla ögonen på Ryssland och på ledarskapet där, sade hon, men betonade att hon hoppades att USA kommer att undvika att hamna i ett nytt kallt krig.

På frågan om USA måste gå i krig med Ryssland om Georgien går med i Nato och Ryssland invaderade landet, sade hon:

- Kanske det.
/Aftonbladet.se

Det skrämmer mig att en av världens största (och galnaste?) nationer kan komma att gå från en krigsälskande ledning till en annan. Det skrämmer mig att den sortens makt och pengar (och vapen) som finns i USA kanske kan komma att under ännu en period styras av "trigger happy" människor med fingret på knappen. Särskilt när det börjar mullra lite oroväckande i det stora landet i öst, där oroligheterna och krigsutbrotten redan skapat en skakig grund för framtiden. Det känns som att vi bara är ett par förhastade beslut, från bägge håll, ifrån ett tredje världskrig.

Och det skrämmer mig. Det skrämmer mig något enormt.