Idag tillägnas dagen till Urban Wågerts och hans familj. Urban var en av många som drabbats av den bristfälliga dementvården, där personer behandlas som saker och inte som människor. Vård och ett drägligt liv, som borde vara en självklarhet för dem som inte kan klara sig själva, har i Urbans fall handlat om ren och skär förvaring. Vården har misslyckats fatalt med att ge Urban det han behövde, och orsakade därigenom både honom och hans familj onödigt lidande.

Urban fick sluta sitt liv på ett ovärdigt sätt. Hur länge till ska de mänskliga rättigheterna till värdighet och hjälp kunna negligeras på detta sätt, hur många mer vårdskandaler ska vi behöva höra om? Mer pengar och mer utbildning måste komma vården tillhanda, folk som arbetar med människor måste ha kunskap om vad de gör, och empati nog att se till det bästa för de människor som är beroende av dem.

När man är som svagast, det är då man ska kunna lita på att det görs allt för att hjälpa en till en dräglig vardag, personligt anpassad till ens svagheter och möjligheter. En människas värdighet kan inte räknas i kronor och ören.