Jag tror fan inte det kommer att gå vägen, jag tror fan inte att vi kommer att klara det... Min lille, lille Homer... Vad är det för fel på dig? Varför hittas inget fel, varför blir du aldrig bra?

Varje dag som går är ett steg närmare slutet. Det går inte att leva ett liv såhär. Aldrig riktigt bra, aldrig riktigt frisk. Och det skär i mig, det dödar mig. Jag kan inte sluta gråta. Ska det verkligen inte bli mer än så här? Får vi inte mer tid? Får du inte mer liv?

Hur fan ska jag kunna ta det beslutet som kanske måste tas? Hur fan ska jag kunna låta dig gå? Min lille skäggige älskling...Men jag vet att jag måste, om det tillfället kommer. Finns det ingen hjälp att få, så måste jag vara så human att jag låter dig sluta...

Men jag vill inte ge upp hoppet! Jag vill inte vara tvungen att säga farväl! Lille vän, jag vill ju bara att du ska må bra...