Fy fan, det värsta med att ha djur är att man måste ta ansvaret att veta när det är dags att låta dem lämna detta liv. Att ha kvar ett djur som inte är riktigt friskt är själviskt och rent plågeri. Men att ta bort dem är också rent plågeri, för en själv....

Min lilla gerbil Sigbritt är just nu på sin sista resa, hon får sluta sitt liv i Hönsetorp. Hon har varit ruggig i pälsen, inte intresserad av sin omgivning och sovit massor i några dagar. Och idag satt hon bara och flåsade. Då fick det vara nog. Det skulle inte vara annat än i rent själviskt syfte som jag skulle ha kvar henne. Tanken på att hon kanske skulle sitta och plågas ihjäl i sin bur var skrämmande nog. Så jag packade ner henne i råttornas transportbur och la ner en tom toarulle, hennes favorittuggsak. Hon blev överlycklig, och en liten glimt tändes i hennes små pepparkornsögon när hon förtjust började gnaga sönder den.

Men jag tog det hårda, men ändå så lätta och rätta, beslutet att låta henne somna in för gott.

Älskade lilla Sigbritt.....