Igår var det en spännande dag i mitt lokalsinneshandikappade liv! Jag skulle lämna Homer tillsammans med Beatnik och Warro för att ta mig till Falköping och se vår telebildföreläsning. Så runt kvart i nio kom jag hem till föräldrarnas hus,och tog alla tre hundar och gick ut en sväng. Eftersom det var första gången de skulle vara ensamma en längre tid, så ville jag ha dem trötta och lugna, så Homer inte skulle vara fööör jobbig på de gamla gubbarna :).

Men jag gick nog lite för länge.... När jag kom tillbaka var kl redan kvart över 9, och tåget till Falköping gick 9.30! Jag låste in hundarna och drog iväg tll stan.Och med varje minut som gick växte min frustration. INTE EN ENDA JÄVLA PARKERINGSPLATS gick att uppbringa!! Jag cirkulerade säkert en trefyra gånger både på albano, Bryggaren, SJ parkeringen vid tågstationen... Men ingen ledig ruta fann jag. Så det enda jag kunde göra var att sitta i bilen och se tåget komma och gå.

Då tog äventyret sin början, då jag inte hade något annat val än att köra till Falköping! (För er som inte vet, mitt sinne för vägbeskrivningar och direktion är näst intill obefintligt). För att få färdriktning ringde jag syrran. Hon hjälpte glatt till men tystnade i telefonen när jag lade in den smarta och überbonniga kommentaren:

- Stockholm.... det är förbi Hol va?

Nå väl, jag satte av i Silverpilen och banade mig väg mot Falköping, akompanjerad av P2:s program av klassisk musik. Jag körde på i ett rätt friskt tempo, men efter att ha fått nästa heads-on möte med en lastbil som inte riktigt hade koll på var hans sida av de slingriga Herrljungaskogsvägarna var, så saktade jag ner mer. JAg ville ju till föreläsningen i tid, men jag var fan inte beredd att dö för det!

Som back-up för när jag kom fram till Falköping satt syrran med Enirokarta om var Lärcentrat låg. Jag ringde och pratade lite med henne, men helt plötsigt bröts samtalet. Mobilen dog. Så där satt jag, strandad i min egna bil och hade endast mig själv att förlita mig på, jag som en gång t.o.m. cyklat vilse i Alingsås!

Men vet ni vad? Jag grejade det! Blommor och kartonger till vinnaren! Efter att ha svängt av vid fel infart,  krånglat mig igenom Falköping från ände till ände och snurrat runt inne  centrum som en yr höna, så såg jag taket på lärcentrat, och någon minut efteråt hittade jag vägen som tog mig till en parkering precis utanför :)! Glad i hågen och segerviss spatserade jag med stolta steg in mot hörsalen, med känslan av att ha vunnit över en av mina egna fördomar om mig själv :)!

För övrigt lärde jag mig bl.a. två saker på föreläsningen som jag vill dela med er andra:

Den korrekta kompareringen av ordet "Få", som i några:

 Det är ett flertal av oss (tror allt att det var Mudden som sådde tankefröt från början) som grubblat på gåtan hur tredjeformen av ordet "få" skulle se ut. Få-färre-en? Få-färre-ingen? Få-färre-någon? Men hav förtröstan, kära vänner! Jag vet den korrekta formen, den som håller på att tas in i SAOL as we speak! Håll i er nu, för den korrekta kompareringen är:

Få - Färre - FÄRST!!!

Ja, jag vet! Det låter som något hemmabygge. Men enligt min lärare i svenska språket, så är det exakt så det heter :). Kom ihåg det till nästa gång!!

Och en sak till:

Åsa, jag vet att du gillar att vara språkpolis och rätta oss andra ;). Men här får du en rättning, som vi diskuterade i förra veckan, där du vidhåller vid inkorrekta fakta. Och låt mig säga, att det känns underbart att ha rätt i denna frågan:

I orden Psykolog och Psykologi, så ÄR bokstaven P stum!! Inget jävvla PSSSSS, utan ett vanligt, enkelt SSSSS ljud!

Wham, bam, thank you ma'm!