Det är inte alltid jag tänker på det, men ibland slår det mig. Jag är tjock. Överviktig. Mullig och dallrig. Vilka ord man än väljer för att sätta på det, så är summan av kardemumman att jag är för stor för mitt eget bästa.

Och ja, jag vet att alla säger att "det syns inte", "var sitter de kilona" "du är inte tjock, du är bara jävligt stor (tack för den Ohlsson ;) ). Men jag känner det. Jag ser det. Mina kläder blir otrevligt åtsmitande och jag känner mig bara äcklig. Absolut inte alltid, men ibland.

Därför har jag tänkt att göra något åt det. Så jävla svårt är det inte, det enda jag behöver är att skaffa mig lite självdiciplin, självkontroll och karaktär. Hur svårt ska det vara?? Jag får ge mig fan på det, så får vi se hur långt jag kommer. Mitt drömmål är minus 14 kg innan 8 april, då jag fyller 25 år. Det är inte omöjligt, det är tillockmed rimligt. Men så förbannat jävla svårt....

Men men, jag ger det ett försök. Jag har ju faktiskt en viktnedgångsguru att se upp till, allas vår DJ Emphatic! Han har inte bara lyckats gå ner massor i vikt, utan att även hålla den vikten (plus minus några kg hit eller dit enligt honom själv) i flera år nu. Han är fan ett föredöme inom viktminskning. Jag önskar att han kunde lägga upp före och efter bilder, så alla kan se hur jävla redig han är! Hör du det Jörgen!!!

Tillbaka till mig och min stora lekamen.... Banta tänker jag fan inte göra. Det är löjligt, det är ointressant och tråkigt och dessutom funkar det inte! Nej, jag sätter upp lite andra regler som förhoppningsvis ska funka...

* Äta mindre portioner
* Äta bra frukost
* Inget onyttigt på vardagar, minimalt på helger
* Minimalt med sötdricka
* Minimalt med alkohol 
* Försöka äta var 3-4 timme
* Inte äta efter kl 21 på kvällen

Sen kommer ju Homer snart bli så stor att vi kan gå ut och gå längre och längre promenader. Så då tillkommer ju även det. Och det kommer bli den huvudsakliga motionen för mig, för jag varken orkar, vill eller har råd att gå på gym. SÅ jääävla tråkigt och tidsödande. Been there, done that... Jag vet hur det blir, jag löser ett årskort, går dit regelbundet i ca två månader, sen ger jag fan i det. Näpp, denna gången behåller jag mina pengar för mig själv!

Så, nu har jag spillt mitt hjärta och erkänt vad jag tänker göra. Så nu kan även ni håna mig om det inte går i lås :).