Jag var nyss ute och gick md mina tre underbara hundar. Vi var nere i Nolhaga park där de fick springa fritt, och det var ren och skär lycka när man tittade på dem :).

När vi gick hem mot föräldrahemmet, så kördes vi om av en välklädd kvinna på en permobil! Den gick i en nästan trimmad hastighet, och då och då slog hon till bromsen det hårdaste hon kunde, så man nästan kunde ana bromsspår på gatan ;). Inte så långt framför oss så nitade hon ännu en gång, parkerade permobilen, klev ur den och gick med raska steg in i närmsta hus!! Jag kände att jag tappade hakan totalt! Va fan, hon kunde ju gå, och bra dessutom! Är man verkligen i behov av en permo då? Eller det kanske inte var hennes, hon kanske bara var ute på en liten joyride med polarens permo, bara för att känna lite vad kärran gick för?

Hur som haver så förgyllde synen min dag, och jag skrattade inombords när jag på den sista biten av hemvägen visualiserade hur damen och hennes presumtiva väninna satt runt köksbordet med kaffekopparna i högsta hugg och diskuterade hur de skulle hotta upp permon ännu mer....