Jag blir så otroligt trött och apatisk när det är så mörkt ute. Jag funkar inte riktigt som jag borde, jag vill bara dra ner rullgardinerna till omvärlden, tända alla ljus och lampor jag har, och inte gå utanför min dorr innan solen har kommit tillbaka. Jag har en konstig känsla av stress i kroppen, men vill samtidigt bara låta timmarna flyta. Jag gör mycket i korta, intensiva stunder, men desto mindre desto längre.... Jag är som en sengångare, helt enkelt!.

Som tur är har jag iaf inte blivit deprimerad denna höst, tack vare att jag lyckades ordna upp mig och mitt förstånd så mycket i våras. Det är jag otroligt glad för, gladare än vad jag kan beskriva. Men jag önskar att jag hade mer ork, mer energi, ännu mer glädje än vad jag har. Skolarbetet känns så otroligt jobbigt att ta tag i, det känns meningslöst på något sätt. Samtidigt önskar jag att det fanns mer praktiska saker att ta tag i. Samtidigt önskar jag att.... jag vet inte.... vi får se.