På tåget till Falköping i morses fylldes min näsa av en underbar, maskulin parfymdoft, som kickstartade en massa känslor. Först kunde jag inte placera varifrån jag kände igen doften, men sen kom allt tillbaka till mig. Det doftade som en svunnen romans från inte så länge sedan. En flyktig och ytlig romans, men som lämnade starka spår på något konstigt sätt. Kan vara för att den fick ett så abrupt slut? För även om det aldrig skulle ha lett någonvart (och om det hade gjort det hade det varit helt fel) så var det ändå en vacker period.....

I vilket fall doftade det ljuvligt, och det fick mig att tänka på närhet och naken hud. Kanske inte det bästa att ha i huvudet när man är på väg till föreläsningar, men det kändes fint ändå.