Jag och Lena pratar ofta, mycket och gärna om killar och sex. Och dessa samtal har fått mig att inse att jag har ändrat inställning totalt de senaste månaderna.

Jag har ,sen Pelle dog, misstolkat mitt sug efter sex med olika människor som tillgivenhet, ibland till och med kärlek. Så här i efterhand har jag ju insett att jag inte varit kär i någon av dessa personer, jag har endast haft ett enormt behov av närhet och just själva liggandet. För lets face it, det är GÖTT att ligga! Ofta och mycket, eller hårt och brutalt som Byzze skulle uttrycka det ; )!

Men nu har jag stött på ett annat problem. Istället för att missta kåthet för kärlek, så har jag på något sätt lyckats separera sexet från kärleken, så nu kan jag verkligen inte tänka mig att bli ihop med dem jag ligger med, och inte heller att ligga med dem jag möjligtvis skulle kunna tänka mig att vara ihop med!? How sick is that?? Liksom,borde man inte bli kåt på dem man kan tänka sig kunna bli bra pojkvänner? Eller bli kär i dem man tänder sjukt mycket på?? Måste bearbeta detta, får helt enkelt sluta ligga med dem jag tänder på ; )