Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: ALLA borde under någon period i sina liv prata med en yrkesmänniska om sina problem! Det hjälper, jag lovar!

Jag har sedan i februari gått till kurator, då mitt liv krackelerade något enormt just vid denna tidpunkt.... Och att ha dessa 45 minuter att bara sitta och prata om sig själv och sina problem, att älta sorger och glädjas åt framtidshopp, det är guld värt! "Jag ser ljuset Jonatan" är känslan man får efteråt. Att kunna sitta och gråta tills ögonen blöder, älta saker som hänt för över tio år sedan, det är som att vårstäda själen.

Visst gör jag det med mina vänner också, men jag vill inte tynga er med alla mina tankar, även om ni är de allra bästa människor man kan tänka sig.... Om jag får gråta ut på er axel någon gång i bland, så räcker det för mig. Jag vet ju att ni vet hur ni ska plocka upp spillrorna av mig och sätta ihop mig till mitt riktiga jag igen. Love you loads!!

Nu ska jag till Maxi och panta burkar så jag har råd att köpa frukost : P! Det är drygt att vara student med sommaruppehåll på studielånet....