Igår var jag hemma hos mamma och pappa och rensade lite i mitt gamla flickrum. Det är två år sedan jag flyttade hemifrån, men fortfarande står massa saker kvar hemma hos dem. Lådor med böcker jag införskaffat på auktion, Larson-serietidningar i mängder, gamla minnen jag sparat sen min tid med Pelle.....

I några av lådorna låg gamla noveller och arbeten jag gjort under min skolgång. Det är otroligt roligt att läsa igenom gamla skrifter och pjäser, men i vissa fall börjar jag fundera på hur det egentligen stod till i mitt huvud. Min mamma säger att hon alltid enbart sett mig som ett mycket kreativt och begåvat barn genom de noveller jag skrivit, men personligen hade jag nog börjat fundera åt andra håll om min dotter skrev som jag gjorde ibland ;). Här nedan följer en bisarr kortnovell jag skrev när jag gick i högstadiet, jag tror att det var i början av åttan: 

Sagan om Börje

"Börje är 54 år gammal. Han bor i en liten lägenhet i centrala Boglunda, ett litet samhälle i mellersta Sverige. Börje är perfektionist och pedant. Allt måste stämma i hans liv. Han hänger sina kläder i gråskalan, eftrsom det är den enda färg han klär sig i.

Börje jobbar på Boglundas Frysförvaring på fiskavdelningen. Han är den som filéar alla fiskar som kommer in, innan de fryses ner. Hans favorit är torsk.
Börje har jobbat på frysförvaringen i 40 år. Han har aldrig haft ett annat jobb. Han trivs där. Han brukar gå och låtsas att han äger förvaringen och att det är hans fiskar. 

Börje brukar hålla sig kvar längst av alla på kvällarna. När han vet att han är ensam så brukar han sätta sig i ett frysrum naken. Det ger honom en underlig känsla av makt. Ingen ska komma och bestämma att han måste ha kläder på sig när det är -30 grader. 

Börje har inga vänner. Han vet att alla är spioner som kommit för att fängsla honom. Han vet att de ergentligen är stora laxar som kommit för att hämnas på honom för att han skurit sönder så många av deras folk. Det är därför Börje måste vara smart och överlista laxarna. 

En dag så kommer Per Niklasson, chefen på avdelningen. Han är den ende som Börje litar på, den ende som han kan prata med, de kan tillochmed skratta tillsammans. Men idag är det annorlunda. Per  lägger handen på Börjes axel, och förklarar med lugn stämma att förvaringen är tacksamma över hans idoga arbete, men att de är tvugna att avskeda honom eftersom fiskavdelningen ska läggas ner.

Börje stirrar på Per. Nej! Nu ser han! Det ÄR inte Per! Det är Övestelaxen som kommit för att förstöra hans liv! Det svartnar för Börjes ögon, och allt blir tyst.

När han syn och hörsel kommer tillbaka så hör han att folk skriker runtomkring honom. Han tittar neråt och ser att hans förut så rena förkläde nu är nerkletat med blod, och det droppar från kniven i hans hand. På golvet ser han Överstelaxen som förklätt sig till Per ligga med uppsprättad buk och inälvorna utslängda på golvet. Börje sätter sig ner på huk, spottar Överstelaxen i ansiktet och väser mellan tänderna:

- Där fick jag dig allt, fiskjävel!"