Igår fick tungan en rejäl genomgång, då jag slickade igen ca 120 kuvert och satte frimärken på alla. Jävlar vad illa jag mådde, kan ingen komma på ett kuvertklister som inte smakar helvete?! 

Första dagen på jobbet gick fin-fint, jag lotsades in lugnt och försiktigt i rutinerna. Tur för mig att det är semestersäsong nu, telefonerna går inte precis varma *ta i trä*.  Idag har jag fått uppdatera mina kunskaper i vårt system som kallas S-change, där vi skickar meddelanden med namn som z03, z04 och z05 fram och tillbaka mellan elleverantörerna. Fattar fan noll :P! Liksom, negativa aperak, vad fan är det?? Ja ja, det kommer väl lösa sig det med... annars lämnar jag det bara tills den ordinarie styrkan kommer tillbaka.

För övrigt hade jag en underbar TV kväll igår!

19.00: Hells Kitchen. Jag bara älskar Gordon Ramsey, han är så gött ooond!
20.00: Simpsons
20.30: Family Guy
21.00: CSI NY
22.00: 500-kg kliniken

Det sistnämnda programmet tänkte jag stanna lite vid.....

Jag är inte precis känd för att vara liten och nätt. Med mina runt 90 kg (välproportionerliga och snyggt placerade sådana givetvis ;) ) har jag sedan länge passerat gränsen för vad som räknas som lätt och vältränad. Men ändå måste jag säga: För i helvete, skärp er era jävla fetton!! Hur kan man låta sig själv bli till en jävla 200+ kg blob?? Utan någon chans att kunna hålla sig själv ren, utan möjlighet att ta sig ur sin säng, med liggsår och död hud i centimeterslager!?? Synen av kvinnan med det spruckna, varande ruttnande såret under sin 30 kg fettvalk på magen väckte både sympati, medlidande, men även vämjelse hos mig....

Någonstans under resans gång borde man väl ha insett "Oj, jag börjar visst bli lite för tjock. Kanske dags att börja tänka lite på min hälsa?" För här snackar vi inte folk med några trivselkilon, utan sjuklig fetma! Och det blir ju inte precis bättre, i USA räknar man att tolv (12) miljoner(!) människor lider av sjuklig/dödlig fetma. Inte att de är "lite tjocka", inte "rätt överviktiga", utan sjukligt feta. Barn i 10-årsåldern som tangerar 200 kg gränsen (se länk i tidigare inlägg), 13-åriga ungdomar som får hjärtattacker... Det är S J U K T!!!

Visst kan man tycka synd om dem. Visst kan det till viss del bero på arvsanlag. Men det mesta beror ju på miljö och inställning. Jag ska inte säga att jag är något jävla hälsofreak eller en vältränad atlet, för det är jag absolut inte. Jag har en djupt rotad latmask, ett motto som lyder "god mat, mycket mat, och mat i rättan tid", jag gillar chips och choklad och äter gärna hamburgare och pizza. Men fan heller att jag skulle tillåta mig själv att svälla till oigenkännelighet. Kan jag inte komma upp ur sängen, ta på mig mina strumpor, eller ens torka mig efter jag varit på toa, skjut mig någon!!