Kl 11 på lördag förmiddag började jag läsa min nya HP bok. Kl 21 slog jag igen dess pärmar. 10 timmar spenderade jag i denna magiska värld JK Rowling har byggt upp åt oss, och det var spännande och sorgliga timmar. Vissa besvikelser fanns däri, men till största del var det en underbar berättelse. Tyvärr kan jag inte ge någon närmare recension av den, då jag inte vill ge folk i min närhet alldeles för många spoilers....

Förresten, är det inte konstigt hur man så ofta alltid målar upp det värsta scenariot när man misstänker någonting? Eller är det bara jag som gör sånt? Kan det vara för att bespara en själv smärtan av att tro någonting positivt och sen få reda på att man blivit blåst, hellre döma än fria? Jag hade tankar på ett sådant värsta scenario nu under söndagen, och ältade det lite med Björs och Åsa, men bara nån timme senare fick jag reda på att det inte alls var så, tvärtom så var det mer positivt än jag hade kunnat tänka mig. Konstigt värre.... men rätt trevligt.

Jag har precis påbörjat min tredje jobbvecka nu, och på kontoret är det exakt lika lugnt som de andra veckorna. Ett samtal då och då, annars dödstyst. Både skönt och tråkigt, tiden går ju rätt långsamt när man inte har så mycket att göra.

För övrigt så hatar jag folk som inte kan hålla koll på sina mobiler när man försöker få tag på dem, haha! B.E, känn dig träffad : P!!