Trodde att jag skulle spendera söndagskvällen ensam med mina tre hyrfilmer (Hard Candy, This Divided State och BBC:s serie om Auschwitz) och min underbara Ben&Jerry glass. Men hej och hå, så skedde icke!

 Istället fick jag besök av den underbara varelse som är Björn! Brun som en grekisk gud släntrade han in genom dörren och förgyllde min kväll. Berättade anekdoter från Thailands stränder med porrigt poserande ryssar i speedos gjorde han med glädje, och myntade även mitt nya favorituttryck, kuksjuk! Jag föreslog att han skulle använda det som en adekvat ursäkt för att inte gå till jobbet i morgon och istället stanna kvar och se på film med mig, men han tyckte inte att det var en lika bra idé. Kan inte förstå varför ; ).

 Efter att ha smäckt i oss all glass och spenderat en stund på youtube (med efterföljande motorfel i datorn, WTF??) så var han tvungen att ta sin trötta lekamen och avsomnade röv och bege sig hemåt, tråkigt nog. Han höjde fan humörnivån här med massa grader, även om den faktiskt inte var så låg innan heller! I lööööööööve that guy!
 

Nu är det dags att smäcka i den andra filmen i dvd:n, blir Michael Moores dokumentär This Divided State, uppföljaren till Farenheit 9/11. Får nog spara den sista, serien om Auschwitz, tills i morgon. Den är ju faktiskt 285 min lång…. Men men, man ska aldrig säga aldrig! Kvällen är ju fortfarande ung, särskilt när man inte måste gå upp en särskild tid i morgon!

   

Dagens tanke: Hispighet har blivit en del av min personlighet, med utgångspunkt i mig själv och inte beroende av någon annan. Det är inte en smickrande eller tilltalande egenskap, och jag försöker att inte nära den känslan och låta den utvecklas mer. Tyvärr finns den där, men det är bara att försöka ha överseende med den.

 

Det betyder inte att jag inte är avslappnad och inte mig själv.  Och inte heller att jag tappar min tillit. Den är fanimej rock solid, även om det verkar som jag vacklar i min tro….