... fast ändå så störande! Det är kul, men störande! Kittlande, men störade!

När jag inte vet hur jag ska tänka så lutar det alltid åt detta håll. Lägg av med det! Inget att tänka på, inget att bry sig om. Inbillning, bara inbillning...

Fast jag fnissar åt mig själv, rätt rejält. Roligt att vara lite fnissig ibland. Me like! Oväntat som fan, men jag kan inte sluta tänka.... I bilen, på jobbet, framför tv:n, i sängen, vid matbordet.... överallt dyker samma tanke upp, för att sedan försvinna, och strax komma igen.

Det hade varit kul, men nej, eller nja? Jo, faktiskt. Kan sugen vara rätt ord? Eller nyfiken?

Jaja, whatever, det går aldrig som man tänkt sig ändå. Bara att bita i det sura äpplet tillslut och inse att det nog är andra saker som funkar bättre för tankens objekt...

I  morgon: Köpa ett spel till Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!