Var nyss ute i den närliggande skogen med hundarna. Då fick jag inte bara en, utan två upplevelser, nästan uppenbarelser.

Den första kom då vi efter en stunds promenad stannade i en glänta. Hundarna sprang lösa och snurrade runt, och jag satte mig ner på en sten för att titta på dem. Solen strålade och vinden blåste svagt. Det kändes och såg ut som om vi var ensamma i hela skogen.
 
Men när jag lät blicken vila mot marken en stund, så insåg jag hur fel jag hade. När jag hade vandrat med ögonen över hundarna och skogen, hade jag bara sett helheten, och inte detaljerna. Men när jag nu tittade ner i de vissnade löven och de lysande vitsipporna, så såg jag hur marken myllrade av myror. Myror som bar, myror som byggde, myror som bestämt vandrade mot ett utsatt mål och som inte skulle låta någonting stoppa deras framfart. 
Jag fascineras av myror. Ett så väloljat, välfungerande samhälle där alla drar sitt strå till stacken (pun intended....). De har sina förutbestämda mål i livet och hjälps alla åt att nå dit. De äger en kolossal styrka och ibland ett vildsint rovdjursbeteende, beroende på vilken sorts myror det är. Mitt ibland sina antenner och våldsamma tångliknande käkar, så är myror väldigt vackra varelser, egentligen.



Det andra jag såg, förundrade mig. En stor svart korp kraxade med jämna mellanrum från en trädtopp. Från början såg jag den inte, men helt plötsligt lyfte den från grenen och segelflög runt trädet. Då såg jag vad som fick korpen att kraxa. 

En kaja, inte ens hälften så stor som korpen, flög gång på gång fram till korpen och piskade den med sina vingar! När korpen landat igen, gjorde kajan inte mindre än sju utfall mot den, inte helt olikt en kamikazepilot! Den flög en bit ifån trädet, som för att ta sats, och slungade sedan sin kropp mot korpen för att komma åt att slå eller hacka mot den.

Jag vet inte vad det var som fick kajan att ge sig på denna så mycket större fågel, men jag gissar att det var ren föräldrainstinkt, att kajan hade ett bo med ägg i närheten och såg korpen som ett hot som med alla medel skulle undanröjas. Och så vitt jag vet så lyckades den, för det sista jag såg var korpen som flydde bortåt med kajan tätt efter sig, och det sista jag hörde var det allt mer avlägsna kraxet som jag antog korpen utstötte varje gång kajan fick in en fullträff.