Jag är en bekväm, för att inte säga lat, person. Jag gillar att få saker serverade, att det ska vara lätt, flyta på, vara slappt och gött.

Ialla fall har jag alltid trott det. Jag har alltid sett mig själv som den lata, den sega, den förslappade soffpotatisen, och inbillat mig själv att det var så jag ville ha det. 23 år av iinrökt lättja är inte lätt att få bukt på...

Men jag tror jävlar i min låda att jag lyckats, ialla fall delvis. Inte nog med att jag köpt ett gymkort, jag - kors i taket - ANVÄNDER det också! Och vad "värre" är, jag mår mycket, mycket sämre när jag inte använder det.

Ta idag som exempel, jag hade bokat ett pass med BodyBalance (kombination av thai chi, pilates och yoga).

Vid sextiden kröp den bekväma, lata jag fram och gnällde,
"orkar du verkligen idag, hade det inte varit skönt att
komma hem och lägga sig i soffan istället..?". Så jag avbokade
mitt pass. Men till min stora glädje (eftersom jag
försöker omprogrammera mig själv till en hälsosammare människa)
så riktigt kröp det i mig när klockan började närma sig åtta och
jag inte varit fysiskt aktiv på hela dagen. Tur nog för mig, så
fanns det en öppning i passbokningen, så jag kunde återboka mig
och fick mitt kroppsligt efterlängtande BodyBalance pass. Sjukt  skönt är det!



Dagens fråga: Hur kommer det sig att jag ibland känner mig som sittandes i en glasbubbla, när jag andra dagar nästan blir överväldigad av gemenskapen jag känner med min omgivning?
 

Fröken svår

Lars Winnerbäck

 

Du kanske sa nånting som ingen alls förstod och som du ångra men som du ändå sa

 

Du kanske gick ett steg för långt för de försoffade så att de inte såg att det var bra

 

Du ville ändra på dig själv och på din värld, men du fick ofrivilligt se att den var seg

 

Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg.