Denna händelse bubblade upp i tankarna efter att ha läst ett inlägg hos hejchef.blogg.se (otroligt rolig blogg!)

För flera år sedan var jag på en stor fest strax utanför stan tillsammans med min syster, vår vän Patrik och min kille Pelle (r.i.p min största kärlek, min allra bästa vän..).

Kvällen var helt jävla underbar, sommarvärme, liveband, levande eld, alkoholen flödade och humöret hos alla var på topp.

Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men nån gång under kvällen var det en kille som började prata med mig. Jag var väl trevlig tillbaka, men sen märkte jag att han nog ville mer än att bara vara trevlig.. (can't blame him, jag hade ju mitt magiska linne på mig som ALLA blir sjukt snygga i, eller hur Åsa : )? ). Jag visade klart och tydligt att jag inte var intresserad, han tillochmed frågade rätt ut "ska vi hångla?" (Hej bästa raggningsrepliken!) Då gick jag därifrån, men han följde efter.

Så för att verkligen få honom att fatta att han skulle lägga ner, så grabbade jag tag i Pelle och hånglade upp honom rejält! Han var inte helt ovillig till det heller ; ). Tanken var ju att den andre killen skulle fatta att det inte var någon idé.

Men mitt i hånglet knackar nån mig på axeln. Jag vänder mig om, och där står han! Och klämmer ur sig kommentaren:

"Men.... ska du med hem eller....?"

Ridå!