Oh my god! Var iväg på ett BodyPump pass vid tio, och jävlar vad det känns! Pressade på lite extra tyngder för att riktigt känna att jag lever. Så otroligt skönt! Men SCHEISSE vad det skakar i kroppen då jag kör triceps! Kändes som om jag låg på en sån där skakbräda som Kicki D använde i Du är vad du äter  (ja, jag kollar på det programmet mycket och gärna!)

Programmets grundidé är väl otroligt lovande och bra, att hjälpa människor som inte riktigt klarar av själva att ta tag i sina vanor och ovanor. Men det är illa hur otroligt perfekta programledarna utger sig för att vara, både i den svenska och den brittiska versionen! Och om det nu skulle visa sig att de verkligen är så perfekta, fan vilket tråkigt liv de måste ha! Liksom, ha total koll på allt man äter hela tiden, inte unna sig någonting! Visst att jag vill vara hälsosam, men om det skulle innebära att aldrig mer få äta något som inte är superduperhypernyttigt, då tackar jag allt för mig.... 

Fast lite omprogrammerad har jag nog blivit av det programmet. När jag först såg det, så kunde jag sitta och dreggla över alla goda saker som fanns på bordet när de dukade upp en veckas ätande *naughty naughty girl*, men nu känner jag mest vämjelse över det. Hur fan kan man stoppa i sin kropp SÅ mycket skit?! Om jag hetsåt i tre veckors tid konstant skulle jag KANSKE klara av det, men på EN vecka?? Herregud....

Det värsta avsnittet jag sett hittils var en stackars 18 årig brittisk tjej med självförtroende nere vid fotknölarna, som redan hunnit äta upp sig till 130 kg till en ca 160 cm kropp. Att ha förfallit så mycket vid så unga år, det kan inte vara lätt... Hon måste ju liksom ha gett upp helt, att "jag är ändå så jävla stor, vad spelar 10 kg till för roll??" För vad finns det för annan anledning till att låta sig själv förfalla så? Det är ju helt och hållet psykiskt i grund och botten, att känna att man inte förtjänar att må så bra som man kunde göra. För det här att det bara är lathet som gör att människor blir feta, det köper jag inte rikigt...



I kväll ska jag och syrran på inspirationskväll för vårt nya, gemensamma intresse: Stämpling! Och nej, inte stämpling i bemärkelsen "att stämpla någon", utan pysselstämpling där man gör personliga kort, t.ex till födelsedagar, jul, barnafödslar, bröllop (you get the picture...) Det känns riktigt roligt att ha hittat en potentiell ny hobby efter det att jag sålde min häst. Och (förhoppningsvis) kommer väl inte stämplarna att ta upp lika stor plats som hon gjorde ; ).

Annars så håller jag som mest på att pynta in julen. Jag har satt upp julgardiner, julstädat, tagit fram tomtar, lagat julgodis, satt nejlikor i apelsiner och lagt tillsammans med kanelstänger, mina hyacinter har börjat blomma... har även fixat alla julklappar jag ska köpa! Så nu kan jag bara sitta ner, umgås med vänner och bara njuta av december och julens dofter! Hade glöggkvällar både i söndags (för släkt) och igår (med Björn och Åsa). Och mer ska det bli, som den tomtemor jag är (tyvärr inte pooorrig tomtemor dock, den klänningen är kasserad ; ) )

Nu, äntligen lunch!