Jag har blivit medlem på Facebook. Jag fattar fan ingenting?

Fan vad skönt, blev nyss klar med läsloggen på "Litterära Föreställningsvärldar" som skulle vara inne idag. Nu är det bara att vänta med spänning på att få den rättad.... den och alla andra uppgifter vi lämnat in, inte en enda har vi fått tillbaka :P! Känns väldigt dåligt, visst att vår skolplattform har haft problem med uppdateringar, men det kan ju inte vi behöva lida SÅ HÄR länge för!

Jaja, det ordnar sig väl det med... nu kan jag bara luta mig tillbaka och ta det lugnt resten av dagen. Ska faktiskt iväg och fika med Lena, Liam och Homer på Götas uteservering. Homer behöver socialträning :)! Hoppas vädret håller i sig bara, det var ju så soligt och fint för en stund sen, nu ser det ut att vara regnvarning... huga!

Det finns inget dåligt väder, det finns ju regnkläder ; )

Haha, kommer nog inte bli så mycket annat diskuterat här i bloggen på ett tag :). Jag är så fullt uppe i mina hundar nu, och håller på att lägger grunden till att Homer ska bli en riktikgt reko hund. Grunden måste läggas med kärlek men bestämdhet, jag tolererar inte att han beter sig hur som helst bara för att han är så söt (vilket många gör med sina valpar, sen får de ett helvete när hundarna blivit vuxna och beteendet inte är lika gulligt längre :P)

Igår klarade vi av hela dagen utan en enda sanitär olycka :)! Då var matte glad och stolt! Koppelträningen går bara bättre och bättre, jag har börjat klicka in honom (se inlägget om Klickerträning om funderingar finns) och börjat vänja honom vid sådana saker som trimmning, dammsugning och föning.

Jag har även lagt upp vissa delmål för Homer ang hans lydnadsträning. Vi ska på vår första kurs (valpkurs) nu i oktober, sen kommer jag följa upp med täta strömmar av allmänlydnad, förberedande lydnad och tävlingslydnad.

Lydnad går att tävla i 4 klasser, lydnadsklass (LK) I - III och Elit. Mina mål för lydnaden ser ut så här:

2008: Lydnadsprovsdiplomerad i klass I (LPI)
2009: Lydnadsprovsdiplomerad i klass II (LPII)
2010: Lydnadsprovsdiplomerad i klass III (LPIII)

Sen får vi se hur vi gör med Elitklasserna, visst vore det förbannat häftigt att komma upp i Elit, men det tänker vi inte på förren längre fram. Allt beror ju på hur mycket kapacitet och arbetsvilja Homer har. Och jodå, jag vet att man alltid ska skynda långsamt när det gäller djur, jag är ingen novis ;). Men man ska alltid sätta upp mål att sträva emot, så får man formulera om planen om så behövs senare.

För att få ett LP diplom kr'ävs att man har tre första pris i klasserna. Med förstapris menas inte en första placering, utan att man har ett visst poängantal på de utförda momenten. I LK I och II gäller det att få 160 av 200 poäng, och i LK 3 256 av 320 poäng. Det finns, precis som i hästdressyr, även olika koeffer på momenten (koeff betyder typ svårighetsgrad. Ju högre koeff, desto svårare moment. Man tar momentets poäng gånger koeffen för att få slutpoängen)

Detta är momenten som ingår i klasserna:

LK I:
Platsliggande                               Koeff 3
Tandvisning/Tillgänglighet          Koeff 1
Linförighet                                     Koeff 4
Läggande                                      Koeff 2
Inkallande                                     Koeff 3

Ställande                                       Koeff 3

Apportering (eg. fasthållande)    Koeff 1
Hopp över hinder                         Koeff 2
Helhetsintryck                               Koeff 1

LK II:
Platsliggande                              Koeff 4
Fritt följ                                          Koeff 3
Läggande                                     Koeff 1
Inkallande med ställande         Koeff 2
Sändande med ställande         Koeff 3
Apportering                                  Koeff 2
Fritt följ över hinder                    Koeff 2
Fjärrdirigering                             Koeff 2
Helhetsintryck                             Koeff 1

LK III:
Sittande i grupp                         Koeff 2
Platsliggande                            Koeff 2
Fritt följ                                        Koeff 4
Sättande                                     Koeff 3
Inkallande med ställande
och läggande                            Koeff 4
Sändande med platsläggande
och inkallande                          Koeff 4
Apportering
och hopp över hinder              Koeff 3
Apportering av
metallföremål                           Koeff 2
Vittringsprov
och apportering                       Koeff 4
Fjärrdirigering                          Koeff 4

Jag blir nervös bara av att titta på LK III :P Tänk att denna lille skrutten ska klara av allt det:

Japp, nu är han här, min tredje kille Happy Homer!! Helt underbart, och sååå söt och go är han också!! Det gick jättebra att tussa ihop honom och Beatnik och Warro, även om Beatnik lite avundsjukt kröp upp i mitt knä direkt för att visa för Homer att det minsann är han som är "Top Dog" här. Men annars har det som sagt gått jättesmidigt!

Jag och Malin åkte mot Värmlands djupa skogar runt halv tio för att hämta hem honom. Vid halv tre var vi på väg hem igen, efter kaffe, triminstruktioner och massa massa hundsnack med Chottis, Homers uppfödare. Hon är verkligen sjukt trevlig, lätt att ha att göra med och så kunnig! En riktig drömuppfödare, som jag kommer att ha nytta av genom hela Homers livstid!

Vi har koppeltränat rätt rejält idag, nervös som jag är för att ha en icke rumsren valp, så har vi varit ute massvis av gånger för att jag tolkat hans beteende som nödighet. Men inte då, endast två gånger har det "hänt" något, alla andra har varit mest upptäcksresande för Homer :P! Jaga löv, känna gräset under tassarna, försöka gnaga på allt han ser.... Men kopplet är han riktigt, riktigt duktig med redan! Det bådar gott för framtiden... ;). Jag var ute med alla tre hundarna på en sista kissrunda nyss. Det var en underbar känsla med tre hundar, jag har längtat efter det så länge nu.

Nu ska vi dock sova allihop. Beatnik och Warro är som vanligt placerade i sängen, och jag hade bäddat för Homer i korgen brevid sängen, eftersom jag är lite orolig att han skulle skada sig om han ramlade ur sängen. Men icke att han ville ligga där, utan han har istället placerat sig UNDER min säng. Jaja, så länge han känner sig lugn och trygg är väl det OK för mig ;).

Till sist, några mobilbilder. Bättre bilder kommer när jag laddat över dem från kameran!

 Totalt avslappnad!!

..... fast Warro håller gärna sitt avstånd ;)!

Fejat och donat hela kvällen, byggt mer bokhyllor och sorterat böcker. Är trött nu, men har iaf sjukt snyggt hemma :)! Ska beställa tapeter till min urkiga hall i morgon, jag mår fan fysiskt illa av att titta på den där jävla blommiga bården. Hur i HELVETE kan någon över 12 år välja att tapetsera med en sån??  

Förmiddagen spenderades på Mjörnvallen, där jag fick kliva in och ta över ansvaret för kulstötningen. Det är kul att leka och retas med barnen. Eller, får man kalla dem barn längre, när de är 14 år gamla? Får väl börja säga ungdomarna istället, men de flesta är ju så små så små..... Sista dagen på VFU i morgon, sedan ska jag inte tillbaka dit innan nästa år. Lite trist, jag har verkligen kommit in i klasserna och i arbetslaget. Och mina små bråkpojkar, dem vill jag ju fortsätta vara med! Sebbe, Kenan, Alex, Anton, Oliver, Amil, Mardos, Chris osv, så söta och båkiga att man bara vill krama ihjäl dem, ungjävlarna ;)!

Snart kan jag förresten börja räkna timmarna tills Homer kommer hem !! Kl 9 på lördag drar jag o Malin upp mot de värmländska skogarna för att plocka hem honom. Wiiiiie!!!!

Förresten, troligtvis blir det fest i helgen! De tre musketörerna ska återförenas, och det kan bara gå illa ;). Får se om man stannar i lägenheten, eller om vi kanske gör stan osäker. Beror på hur bekväm och kärring jag känner mig på lördag, inte alltid man vill ge sig ut bland allt slödder....

Näpp, nu får det nog fan vara sovdags! TråkÅke ringer mig i morgon vid 7, så vi ska ut och traska med våra hundar. Visserligen gött att komma upp tidigt och börja dagen, men när man inte börjar i skolan innan 11 så känns det liiiite surt......

"Jag stod i mina föräldrars blåtapetserade kök och plockade pålägg ur det brummande 70-tals kylskåpet. Utanför fönstret hade mörkret lagt sig, och vinden blåste genom grannens stora björk. Jag placerade skinka och ost på vårt köksbord och sträckte mig åter mot kylskåpet för att plocka ut sallad och majonnäs, sedan stängde jag kylskåpsdörren och satte mig vid bordet. Mekaniskt sträckte jag mig efter brödet för att färdigställa den smörgås som jag visste att jag behövde, men som jag egentligen inte var sugen på. Hunger var inte en känsla som jag hade känt på länge, inte sedan jag fick veta om pappa.

Pappa hade någon vecka tidigare fått diagnosen kronisk lymfatisk leukemi, blodcancer i vardagligt tal. Men det var inget vardagligt med detta, det fanns ingen möjlighet att få in det i huvudet som någonting man skulle behöva leva med. Min pappa hade alltid varit sinnebilden av en stark och frisk man, jag kunde inte ens minnas att han varit förkyld någon gång. Och nu hade man fått detta slag i magen, denna diagnos som inte kunde kännas som någonting annat än en dödsdom.

Så nu satt jag vid bordet, och försökte få i mig någonting ätbart. Tankarna snurrade som uppretade getingar i huvudet på mig, och jag visste inte hur jag skulle kunna ta mig ur mitt svarta sinnelag. Mamma och pappa var inte hemma, så där kunde jag inte finna något stöd just nu.

Då ringde telefonen. Med en suck reste jag på mig för att svara på någonting jag antog var ett telemarketingsamtal, då de brukade komma i strid ström vid den tiden på kvällen. Men samtalet jag svarade på, var någonting helt annat

-         Ja, det är Mia.

-         Hej, det är Daniel.

Under en helt konfys tiondels sekund rabblade mitt minne upp alla Daniel jag kände, och jämförde deras röster med den som var i andra änden på luren. Men ingen röst passade riktigt in. Men helt plötsligt gick det upp ett ljus. Givetvis tillhörde rösten min klasskamrat Byzze, som i verkligheten hette just Daniel. Vi hade varit bekanta i ca ett och ett halvt år, sedan vi började i samma klass i högstadiet. Byzze var en människa som många hade förutfattade meningar om, både lärare och elever. Han var och är i själ och hjärta en hårdrockare, klädd i läder och nitar och med långt mörkt hår och nästan lika långt skägg. Han såg rätt hård och lite farlig ut, men under den svarta läderytan klappade ett hjärta av lysande guld.

Men just vid det tillfället kände jag honom ändå inte så bra, vi pratade väl i skolan, men umgicks inte på fritiden. Detta var första gången han ringt hem till mig, och det gjorde situationen ännu mer bisarr. Men det korta samtalet som följde raderade snabbt den surrealistiska känslan, och ändrade vår relation för all framtid.

-         Jo.... började Daniel. Jag hörde precis om din pappa.... Och jag ville bara säga, att om det är någonting, vadsomhelst som jag kan göra för dig, så finns jag här. Om du vill bli uppmuntrad, ha en axel att gråta mot, en vän att skratta med eller bara någon att fika med, så är jag bara ett samtal bort.

Jag vet ännu idag inte vad jag svarade på detta. Jag vet bara att vi fortsatte att prata i ett par minuter till, sedan lade vi på luren och jag satte mig vid bordet igen. Utanför fönstret var mörkret fortfarande kompakt och vinden ven kall och hård runt husknuten. Men inuti mig hade mitt personliga mörker tillfälligt skingrats och ersatts av ett strålande ljus som värmde och lyste upp även de svartaste hörnen av min själ.

Och från denna dag har jag alltid vetat att trots att han numera är geografiskt långt ifrån mig, så är han aldrig mer än ett samtal bort. Min starka, underbara vän, hårt förpackad i nitar och läder. "